Friday , December 2 2022

Katharina Nuttall – The Garden

Betyg - 10

10

Mörk spännande artrock med närhet till gothrock och postpunk.

User Rating: Be the first one !
Omslag, Katharina Nuttall - The Garden
Skivbolag: Novoton

Efter tre singelsläpp (”Lethe”, ”Inspired by John Keats” och ”The Poison Tree”) från The Garden ökade förväntningarna på albumet något extremt. Man fattade att plattan skulle bli skitbra, men kunde omöjligt veta att den skulle bli så här monumental. Katharina Nuttall är en fantastiskt uttrycksfull artist.  

Skivbolaget Novoton har i många år gett ut förträffliga och spännande skivor med band och artister som inte vem som helst skulle ha satsat på. Katharina Nuttell spelade dock in sina två första fullängdare för andra bolag, men The Garden och föregångaren Turn Me On från 2011 som producerades av Head ligger bägge på Novoton. Artisten ifråga föddes i Drammen i Norge, har en norsk mor och brittisk far, men hon bor i Stockholm. Förutom att ge ut fantastiska egna skivor skapar hon också musik för pjäser och film (Rosa the movie, Fåglar, Moja mama, Andra stranden, En arme av älskande och många andra) och har producerat exempelvis Ane Bruns tidiga plattor. Men över till The Garden nu, denna mästerliga cd som innehåller åtta låtar inklusive de tre singlarna. När jag lyssnar på plattan tänker jag att även de andra fem låtarna kunde ha blivit singelsläpp, så bra är de. Att sätta på den här skivan är som att krypa in under ett stort, tungt täcke av varmt, tryggt mörker. Inne i denna svarta grotta förlorar man uppfattningen om vad som sker utanför musikens mångsidiga värld och texterna – som i varsitt fall delvis skrivits av de gamla poeterna Charles Baudelaire och John Keats – hörs tydligt. Ibland är de vackra, ibland mörka, hela tiden spännande. En del av lyriken har Nuttall skrivit på egen hand, i några fall har andra skrivit texterna istället och vid flera tillfällen har sångerskan samarbetat med andra som t.ex. Billie Lindahl från Promise and the Monster. All musik har hon däremot skrivit helt själv, förutom ”Deep Blue” som är ett samarbete. Att få hälsa på i The Garden är som att se och delta i en film, och jag har lyssnat på plattan närmast oavbrutet i flera dagar utan att tröttna. Det säger något om dess kvalitet och förmåga att förtrolla. För fans av The Vyllies, Nico, Nick Cave, Einsturzende Neubauten, Laurie Anderson, Kate Bush och dylika artister.

Om Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Kolla även

Omslag: Månskensbonden - Nånstans Längs En Bortglömd Breddgrad

Månskensbonden – Nånstans Längs En Bortglömd Breddgrad

Markus Bergfors är tillbaka i glesbygden med sitt andra album. Han har blivit äldre, storstaden …