Fem snabba frågor till Göteborgselektronikerna 

Inspirerade av sjuttiotalets elektroniska pionjärer, och med en stor kärlek till synthesizers, gör de musik med starka melodier som toppas med vocoder. De heter Göteborgselektronikerna och är aktuella med det nya albumet Retrospektiv. Zero Magazine ställde fem snabba frågor till den sympatiska kvintetten.        

Om ni jämför Nattrafik och Retrospektiv, vilka likheter respektive skillnader ser ni då? Har ni förändrat ert uttryck på något sätt eller inspirerats av någon ny förebild?
– Vi har tagit oss tid att gräva djupare i syntar och trummaskiner. Leka med nya apparater, synteser och klanger. Drivet för det kom snarare inifrån än utifrån. Lusten att vilja skapa rytmer, melodier, ljud och låtar som kom rakt ur oss själva. Utan att fundera på om det passar in i tiden eller en viss genre. Givetvis har vi som personer olika influenser, men det är inget som vi medvetet tar med oss när vi gör vår egen musik.

Står Göteborgselektronikerna överlag för “retrospektivitet”? Vad är det i så fall ni tittar tillbaka på? 
– Vi blickar gärna både bakåt, framåt och runt omkring oss, men i skapandet av detta album upptäckte vi att flera av låtarnas texter tittade tillbaka till en annan tid i våra liv. Kanske har nostalgin slagit till lite mer i och med att vi gått in i de mer praktiskt lagda familjeåren. En nostalgi som har det selektiva minnets härliga skimmer … eller dimma… av ungdom och sorgfria festkvällar. Vad vi beskriver är definitivt självupplevt. Tänk er videon till Pet Shop Boys ”Being Boring”, fast med snyggare folk, syntar och i färg. I vissa låtar, som “Uppstuds”, kan man även se paralleller mellan dåtid och nutid. 

Retrospektivs omslag ger en bra bild av vad som väntar lyssnaren. Konsumentombudsmannen skulle nog inte kunna göra många invändningar. Hur föddes omslagsidén och är alla maskiner era egna?
– Precis så tänkte vi: en innehållsförteckning! Att omslaget direkt skulle ge en bild av vad folk får när de lyssnar på plattan. Ett band där medlemmarna spelar och skruvar elektroniska instrument för hand, i stunden. Istället för att skriva en ”gear list” valde vi Krichan Wihlborgs snygga bild. Allt har använts på plattan eller live och är såklart vårt eget. Det pinsamma är att det nog bara är en liten del av alla maskiner vi har liggande hemma och i våra studior…

Det sägs att ni gärna undviker programmeringar på konserter och i möjligaste mån spelar allt ”live”. Är spontanitet och mänskligt sväng viktigare än maskinell perfektion?
– Grundrytmerna är förprogrammerade, men skruvas även de i stunden. Alla syntar spelas för hand, förutom basgången i “Smuts”, som är en förprogrammerad slinga, men som transponeras live. Det finns ingen fast struktur eller form på låtarna och det ger oss möjligheter att vara mer fria att kunna hänga kvar i någon del i låten, om vi ”får feeling” där. Just samspelet mellan oss fem är en viktig ingrediens. Det är mycket roligare att spela tillsammans när man tvingas lyssna på vad de andra gör, för att på det sättet följa varandra, istället för att bara räkna takter till ett backing track så man inte spelar fel. Göteborgselektronikerna är lite som ett klassiskt rockband, som repar varje vecka i en sunkig replokal, fast med syntar istället för gitarrer.

Har ni fått någon respons från era namnmässiga förebilder, Göteborgs Symfoniker? Hur viktig är förresten Sveriges näst största stad för ert skapande? 
– Nej, men det hade ju varit väldigt kul om symfonikerna hört av sig för ett samarbete. Tänk vilken fantastisk affisch det skulle bli! Nuförtiden bor de flesta av oss utanför Göteborg, så kanske hade ”Kranskommunselektronikerna” varit mer passande, men vi vill ju gärna fortsätta förmedla bilden av att vara ett coolt elektroniskt urbant band, så för tillfället finns inget namnbyte på kartan.