The Vegetarians – Bill Haley

Varför The Vegetarians döpt sin platta till Bill Haley kan man fundera över. Jag hittar ingenting i bandets äventyrliga och mångsidiga pop/rockmusik som har med den gamle rock n roll-legendaren att göra i alla fall. Beatles hade varit en mer träffande titel i så fall.

Hans Annellsson (som har gett ut en massa plattor under eget namn men även med The Vegetarians och andra grupper/konstellationer) och amerikanske John Tabacco har skrivit de flesta av låtarna på Bill Haley, men en del spår har Annellsson även skrivit med andra. Bland många utmärkta musiker medverkar Morgan Ågren (Devin Townsend, Mats & Morgan, Frank Zappa m.fl.) på trummor och Mats Öberg (Mats & Morgan, Frank Zappa m.fl.) på keyboards och munspel. Man skulle således kunna tro att Bill Haley är en gedigen progplatta, men det skulle inte jag vilja hävda att den är. Visst förekommer det galna, progressiva idéer här och udda, märkliga infall där, men många av låtarna består ändå av relativt traditionell pop och rock med coola gitarriff, refränger att sjunga med i och tämligen lättlyssnade melodier. Jag misstänker således att fans till 10cc, Sparks, Beatles och dylika band tilltalas mer av The Vegetarians än fans till Yes, Emerson Lake & Palmer och tidiga Genesis. Musiken liksom texterna här är mångsidiga, det svänger bra, och av skivans 15 spår är jävligt många låtar riktiga höjdare och resterande klart acceptabla. Variationen kan man verkligen inte klaga på.  Dessutom gillar jag det varma, sköna sound som plattan har fått. Några av mina absoluta favoritspår är inledande, lätt psykedeliska ”Everything Is Everywhere”, covern på Susan DeVitas ”Where´s  My Yoko”, den Jacques Brel-liknande ”Reptilian´s Folly”, svängiga ”Louie” och inte minst vackra ”Thank You” med underbart gitarrspel av Pelle Jernryd. En finfin platta, väl värd att investera i för dig med smak för ”classic rock” och dylikt.