Riki – Gold

Riki inleder uppföljaren till sin självbetitlade debutplatta med singelspåren ”Lo” och ”Marigold”. Hon inledde karriären i gotpunkbandet Crimson Scarlet men blev solo- och synthartist 2017. Gold är inspelad ihop med Telefon Tel Avivs Joshua Eustis.

Som så många andra artister med faiblesse för synthpop är även Rikis musik influerad av 80-talet, men det känns inte som att hon mer än doppar stortån i den pölen. Alternativt är hon och producenten för unga för att riktigt ha koll på hur det ska låta. Nutidens sound är nämligen väldigt närvarande, och resultatet blir någon sorts halvdan mix där jag misstänker att 80-talsnostalgikerna blir besvikna emellanåt och de som föredrar nuet inte riktigt fattar grejen med de dammiga gamla synttrummorna som ”klatschar” till emellanåt. För övrigt är detta rätt traditionell syntpop med kameraögat riktat mot hitlistorna, inte dålig men inte heller särskilt angeläget eller berörande. Jag gillar dock medryckande och softa ”Porgue te vas” mest av icke-singellåtarna, och faktiskt även mer än dessa, men för en platta bestående av nio spår och en speltid på lite över halvtimmen borde materialet vara starkare och mer minnesvärt genomgående. Om Gold kommer sälja guld vete fan. Jag tvivlar, då jag finner albumet väldigt intetsägande, mainstream och lättglömt. Men det gör jag å andra sidan med mycket av den musik som klättrar på dagens pissljumma topplistor också. Som tur är finns det mycket spännande, alternativ och udda musik där ute som man kan gräva fram istället. Jag är dock övertygad om att även Riki kommer finna sin publik, om hon inte redan har gjort det, så det finns ingen anledning att gråta floder över Gold.