Boris – W

För mig var Boris en helt ny bekantskap när jag hittade W i brevlådan. Men det experimentella bandet bildades i Tokyo redan 1992 och har sedan dess gett ut nästan 30 studioalbum, en massa liveplattor, samlingsskivor, EP:n, singlar och samarbeten med andra artister. W är vacker, läskig och oväntad som en riktigt bra japansk skräckfilm.

Boris består av de tre vokalisterna och multiinstrumentalisterna Wata, Takeshi och Atsuo. Generellt brukar medlemmarna dela på huvudsången men på W är det Wata som själv tar hand om den. Musiken låter väldigt elektronisk men här förekommer även andra instrument. Sången viskas spöklikt fram och stämningen på W kryper upp bakom ryggen på en som en beväpnad och sadistisk seriemördare. Man vet aldrig vad som kommer hända innan det sker och ljuden, infallen, den totala avsaknaden från glättig hitlistepop och mainstreammusik gör W till en väldigt spännande och oroande upplevelse. Man kan sitta helt försjunken i det stillsamt vackra när plötsligt helvetet exploderar och man flyger upp ur stolen som om man just fått första knivhugget. Albumet är Boris imponerande 27:e studioalbum och ju mer jag lyssnar, desto mer längtar jag efter att även upptäcka vad de spelat in tidigare. Och på tal om tidigare: bandets förra platta hette NO och tanken var att W (som tillsammans bildar ordet NOW) skulle bli en fortsättning på den, men NO bestod av aggressiv hardcore och det gör sannerligen inte W. Däremot handlar bägge plattorna om konflikterna och osäkerheten som Covid19 ställt till med. Bandmedlemmarna har själva beskrivit projektet som ”en kontinuerlig cirkel av hårdhet och helande”, vilket förklarar hur man här kastar sig mellan vacker stillhet och brutalt oljud. En skiva för den modiga och äventyrslystna som vågar ta sig an udda musik.