Black Marble – Fast Idol

Black Marble bildades 2012 i Brooklyn av Chris Stewart och Ty Kube (men den sistnämnde lämnade bandet 2016) och idag ”är” Stewart Black Marble. Säga vad man vill om Fast Idol men mycket mer tidigt 80-tal än så här är det svårt att låta 2021. 

Trummaskinen smattrar fram sina rytmer som förr i tiden, syntarna låter ofta men inte alltid analoga, sången är mjuk och melodiös och jag kan riktigt se framför mig hur 80-talsnostalgikerna dräglar över låtarna. Fast Idol är Black Marbles fjärde studioalbum på 10 år och visst är skivan en fungerande nykomling till den vars skivsamling från det tidiga 80-talet är sönderspelad sedan länge, men jag kan inte känna att plattan är speciellt relevant för vår nutid. Å andra sidan gör det mig inte ett skit. Det här är fungerande syntpop/ cold wave vars kalla, huvudsakligen elektroniska komp värms upp likt händer i stickade tumvantar av Chris Stewarts reverbförsedda sång och ofta lätt vemodiga melodier. Att Stewart flyttat från New York till Los Angeles tycks inte ha påverkat hans musik nämnvärt och det bör fansen vara tacksamma för. Första singelsläppet ”Somewhere” inleder Fast Idol men här är låten två minuter längre än videon och singelversionen som funnits ute ett bra tag nu. Själv föredrar jag dock låtar som valsen ”The Garden” och den något skeva ”Streetlight”, men några direkt oförglömliga alster tycker jag inte att Black Marble åstadkommer här. Det är snarare musik som är trevlig för stunden, medan man lyssnar, men jag tvivlar på att jag kommer bära med mig låtarna i hjärtat någon längre tid, det är den här musiken för snäll och lite för likriktad för.