Vi känner alla till hans fantastiska berättelser. Men trots sina framgångar och sin berömmelse var Hans Christian Andersen ingen speciellt lycklig människa. Tunn, blek, grubblande, existentialistisk och svartklädd var han snarare en typisk outsider. Ensamheten och längtan i hans verk lyfts skickligt fram av Ras Bolding, som tillsammans med kollegorna Marie Makaber och Olivia Obskur ska framföra fem mörkt elektroniska folksagor på H.C. Andersen Festivals i Odense.
God aften, Ras Bolding, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Kan du berätta lite om H.C. Andersen Festivals i Odense och hur det kommer sig att en alternativ artist som du är en del av festligheterna?
– Hans Christian Andersen växte upp i Odense och hans ande genomsyrar staden. Det finns till och med trafikljus här, där den gröna gubben har Andersens karakteristiska höga hatt. Därför måste naturligtvis Odense ha en Hans Christian Andersen-festival! Jag blev involverad häromåret, när jag fick reda på att festivalen var intresserad av en annorlunda och subkulturell vinkling. Så jag kontaktade dem och föreslog musikaliska tolkningar av ett par sagor. Då arrangemanget blev en stor succé, kör vi det i år igen i ny och utökad tappning.
H.C. Andersen har en diger katalog med hela 212 publicerade sagor på sitt samvete. Varför valde du att tonsätta just Snödrottningen, Skuggan, Historien om en mor, Den lilla sjöjungfrun och Den lilla flickan med svavelstickorna?
– Först och främst för att jag ville jobba med de mörkare sidorna av Andersens skapande, med berättelser som påminner om den gotiska litteraturen, men även för att det är sagor som gjort ett starkt intryck på mig. Redan som liten blev jag mycket berörd av scenen i Snödrottningen där lille Kay är ensam i det stora, tomma isslottet. Det är en stark bild av att vara instängd i sig själv. Den lilla sjöjungfrun är, i sin tur, lätt att identifiera sig med om man kommer från en subkulturell bakgrund. Sjöjungfrun känner sig inte riktigt som hemma, varken i vattnet eller på land, men när hon försöker anpassa sig för att bli som alla andra och uppsöker en havshäxa som förvandlar hennes fiskstjärt till människoben, så står det henne dyrt. Hon som tidigare kunde sjunga vackrast av alla tvingas ge upp sin röst och bli stum. Varje steg hon tar med sina falska ben smärtar dessutom fruktansvärt…
Dina Andersen-tolkningar leder tankarna till elektroniska pionjärer och tidig new wave-pop. Vilka inspirationskällor har du haft?
– Bland andra Tangerine Dream, Depeche Mode, Kate Bush, Klaus Nomi, The Cure och John Carpenter. De stora utmaningarna har varit att skriva sammanhängande musikaliska berättelser och skapa ett sound som får lyssnaren att tänka på fantasivärldar och äventyr. Jag ville även kombinera Andersens fascination för ”goth”, det vill säga samtida gotisk litteratur, med min egen bakgrund i subkulturen goth. Värt att nämnas i sammanhanget är att Hans Christian var en tunn, blek outsider som hade en förkärlek för svarta kläder och eventuellt var bisexuell. Han hade helt klart passat bättre på en gothklubb än på ett mainstreamdisco där folk skakar rumpa!
För oss svenskar är Den lilla sjöjungfrun – i gott sällskap med Tuborg øl, den storrökande fotbollshjälten Preben Elkjær, den likaså storrökande ”hygge-rockaren” Kim Larsen och chokladfyllda wienerbrød – något av det mest danska man kan förställa sig. Var det inte svårt att göra en musikalisk tolkning av en sådan nationalklenod?
– Eftersom jag inte dricker öl, Preben Elkjær var med i ”Vi er røde, vi er hvide”, Kim Larsen bara är Odenses ”andra sångare” och jag inte kan baka wienerbröd, så jag hade inget annat val än ta mig an Den lilla sjöjungfrun. Nej, skämt åsido, jag har alltid känt mig på samma våglängd som sjöjungfrun. Jag kan identifiera mig med hennes känsla av utanförskap och hennes eviga längtan att hitta rätt.
Andersen-tolkningarna framförs på danska. Känns det märkligt att sjunga på ditt modersmål istället för på det ”internationella popspråket” engelska?
– Även om jag i regel sjunger på engelska, har jag faktiskt gjort ett par låtar på danska, så helt nytt är det inte. I det här fallet kändes det helt självklart med danska. Det har inget med nationalistiska känslor att göra, men jag hade känt mig fånig om jag stått i Odense och sjungit om ”The Snow Queen” eller ”The Little Mermaid”. Dessutom brukar de flesta författare vara bäst på sitt eget modersmål. Ironi, subtiliteter och tvetydigheter går lätt förlorade i en översättning…
Vad kan publiken se fram emot när du, Marie Makaber och Olivia Obskur går upp på scen på Kulturmaskinen i Odense den 27 augusti?
– H. C. Andersen-konserterna blir lite mer dramatiska och högtidliga än mina vanliga klubbspelningar. Dessutom kommer det att bjudas på en genomtänkt ljus- och lasershow.
Avslutningsvis: vad har du själv för relation till ”gamle Hans Christian”? Tycker du att hans berättelser är en viktig del av det danska kulturarvet?
– Hans Christian Andersen är, i mitt tycke, den störste och mest kände dansken någonsin. Visst har det funnits ett par framgångsrika danska fotbollsspelare och visst har Aqua dragit in åtskilliga miljoner till den danska nationalekonomin, men Hans Christian har förtrollat folk i närmare tvåhundra år. Astrid Lindgren var inspirerad av honom och man kan ana Andersen-influenser i J. K. Rowlings böcker. Han går aldrig ur tiden! Jag växte upp i Odense och fick sagorna med modersmjölken, så för mig har Hans Christian Andersen alltid varit en del av den stora litteraturen!
Ras Bolding – Andersen i maskinen 2021
Ett samarbete mellan HCA FESTIVALS, KULTURMASKINEN och KLUB GOLEM.
På scen: Ras Bolding, Marie Makaber och Olivia Obskur.
Föreställningen framförs två gånger den 27 augusti:
17.00 – 18.00
20.00 – 21.00
Inträde gratis.
Dörrarna öppnas en timme innan konserten.
Läs mer här!