Sunday , December 8 2024

Matthew Dear – Preacher´s Sigh & Potion: Lost Album

Betyg - 8

8

Svängig och experimentell elektronisk-organisk avantpop.

User Rating: Be the first one !
Matthew Dear
Skivbolag: Ghostly International

Musikproducenten, DJ:n, singersongwritern och elektroniska avantpopartisten Matthew Dear har samlat ihop tidigare outgivet material och fyllt Preacher´s Sigh & Potion: Lost Album med det. Man hör ett mischmasch av stilar i Dears musik och mycket av materialet svänger riktigt gott och annorlunda. 

Matthew Dear växte upp i Texas, flyttade till Detroit i Michigan där han som tonåring influerades av den dåvarande technoscenen. I motsats till många andra tog han senare denna influens, sin kärlek till övrig elektronisk musik och indiepop, och lyckades mixa dessa stilar till en väldigt svängig, levande och riffartad repetitiv musik som ofta bygger på en primitiv enkelhet som inte står Suicide långt efter. Matthew Dears egen idol är dock Brian Eno, men han är även influerad av Talking Heads, David Bowie, Adonis, Nitzer Ebb och Roman Flügel, vilket både hörs och inte hörs, eller så inbillar man sig att man hör mer av dessa artister än vad man gör. Det är svårt att säga. Jag skulle lika gärna kunna hävda att jag hör spår från deltablues, ökenblues och rockig country på sina ställen här, men musikens ihärdiga upprepande av rytmer och riff är samtidigt baserad på technons stabila loopande, trots att låtarna på Preacher´s Sigh & Potion: Lost Album är rätt långt ifrån traditionell techno. Dock funkar upptempospåren fint att dansa till om man vill det. Man rycks obönhörligen med i coola spår som ”Muscle Beach”, den något softare ”Sow Down”, den tungt elektroniskt baserade basgången i ”Hikers y” som tydligt påminner om Martins Revs synth i en av Suicides tidigare låtar, samt ”Crash and Burn” som ökar pulsen betydligt med sin vilda galenskap. Mellan dessa höjdpunkter finns mer traditionella indiepoplåtar och en del experimenterande av diverse sort som visserligen ger skivan en högre grad av mångsidighet och nyans, men som å andra sidan kanske inte är de spår som fastnar mest i vare sig medvetande eller dansfötter, även om flera av dem är trevliga att lyssna till medan de pågår.

 

Om Robert Ryttman

En simpel skribent som gillar allt från det enklaste enkla till det svåraste svåra, från det mjukaste mjuka till det hårdaste hårda!

Kolla även

Skivomslag, Greg Copeland - Empire State

Greg Copeland – Empire State

Greg Copeland, från södra Kalifornien, har lirat in en ep den här gången. Fem låtar, …