My Sweetest Punch – 2

My Sweetest Punsch har gjort en ny popplatta och den här gången heter den bara 2, vilket ju säger allt om vilken skiva i ordningen den här är. På Instagram skriver bandet: ”We want to fuse togheter the best of americana, indie, rock, pop and soul and create something new”. Höga ambitioner minsann, men det ska man väl ha? 

Göteborgsbandets första platta kom redan 2016, jag har inte hört den, och kommer således inte jämföra 2 med den, men jag kan i alla fall konstatera att 2 är en mycket trevlig – och för mig ny – bekantskap. Däremot har jag hört väldigt mycket som Thomas Pontén har åstadkommit genom åren från Little Green till samarbeten med Ted Russel Kamp över till hans utmärkta soloprojekt Love On Drugs, och den killen brukar inte ge ifrån sig någon skit. Så icke den här gången heller. My Sweetest Punsch består förutom Thomas (gitarr, sång) av Rickard Linde (sång, gitarr), Jessica Bah Rösman (sång), Ludvig Lindlöf (keyboards), Robert Olsson (bas) och Martin Lillberg (trummor). Oavsett om man vill beskriva musiken som alternativpop, indiepop eller bara pop så innehåller den här plattan en hel del bra låtar som sätter sig i skallen tämligen fort. Det är mycket tack vare tydliga refränger, snygg förstärkande bakgrundssång och ett distinkt komp. Det hela låter väldigt enkelt och anspråkslöst på något vis, som om allting onödigt redan är bortskuret, men så behövs det inte mer heller i och med att materialet i sig är så pass starkt som det är. Jag uppskattar även ljudbilden som är väldigt klar och tydlig, man hör vartenda ord som sjungs och texterna känns genomtänkta och allmängiltiga samtidigt som de är personliga. Text och musik är skrivna av Rickard Linde, förutom ”They Tell Me” och ”To Someone Called My Father” som Maria Richardsson skrivit lyriken till. Har ambitionen att skapa någonting helt nytt uppnåtts då? Nja, det skulle jag inte vilja påstå. Men jäkligt bra är det, och det räcker tillräckligt långt i min värld.