Tashaki Miyaki – Castaway

Av namnet att döma skulle man kunna tro att Tashaki Miyaki är en japansk artist eller grupp, men icke. Trion är från Kalifornien och gruppnamnet är en hommage till regissören Takashi Miike. Castaway är bandets uppföljare till Dream som gavs ut 2017.

Tashaki Miyaki bildades då gitarristen Luke Paguin och sångerskan/trummisen Paige Stark jammade tillsammans 2012. Där och då kom bandets första låt till. Sandi Denton på bas och bakgrundssång kom med senare när de träffades hos en gemensam vän och med ens blev duon en trio. 2013 gav man ut sin första skiva, en ep, och 2017 kom debutalbumet. Detta följer man nu upp med Castaway som består av 11 låtar. Stark har skrivit texterna, producerat plattan och även regisserat bandets videos. Gruppens musik är ofta influerad av film, vilket kan förklara den något cineastiska känsla skivans låtar förmedlar, men Starks texter har däremot blivit mer personliga. Titelspåret som inleder albumet handlar t.ex. om depression och en långvarig relation. Enligt Stark har hela plattan sitt ursprung i frustration och en känsla av att sitta fast, vilket hon ventilerar i sin lyrik. Att förmedla den sortens känslor i sådant lugn och stillsam skönhet som musiken här uttrycker är för mig en motsägelse, men vi är alla olika och resultatet är lyckat, så varför inte? Skivan är aningen för lång med sina 47 minuter och produktionen kunde vara mindre lo-fi, men bland låtarna finns några riktigt fina pärlor och jag gillar hur man tar in och använder väldigt olika musikaliska influenser. Titellåten påminner t.ex. vagt om 50-talets doo wop samtidigt som den skulle kunnat platsa i första säsongen av Twin Peaks medan ”Help Me” ger en air av somrigt glittrig 60-talspop. Vidare går ”Gone” riktigt långsamt, har fin bakgrundssång och är riktigt vemodig, medan ”I Feel Fine” är brötigare och mörkare i sitt sound. Frågan är dock om inte ”U” är albumets vackraste stund. Castaway är i vilket fall som helst en ovanligt varierad platta för sin genre.