Emma Swift – Blonde On The Tracks

Behövs det verkligen att ännu en artist tolkar Bob Dylan? Oändligt många har redan gjort det och det är sällan tolkningarna tillför något väsentligt utöver Dylans egna originalversioner. Så visst, Emma Swifts Blonde On The Tracks kanske inte är nödvändig eller nyskapande, men den är förbaskat skön och därmed en tillgång.

Wilcos Patrick Sansone har producerat Blonde On The Tracks vars titel förstås är en mix av Blood On The Tracks och Blonde On Blonde. Skivan innehåller dock bara ett par spår var från dessa album: “One of us must know (sooner or later)” och den nästan 12 minuter långa “Sad Eyed Lady of the Lowlands” från Blonde on Blonde samt “Simple Twist of Fate” och “You’re a Big Girl Now” från Blood On The Tracks. Övriga låtar är ”Queen Jane Approximately” från Highway 61 Revisited, “I contain multitudes” från Rough and Rowdy Ways, “The Man In Me” från New Morning och “Going, Going, Gone” från Planet Waves. Bra och lite udda val tycker jag, vilket i sig är ett stort plus. Nästa stora plus är Emma Swifts varma, mjuka och ytterst behagliga röst som ibland påminner mig lite om Noosha Foxs från underbara 70-talsgruppen Fox. Det tredje pluset är de popigt moderna arrangemangen och ljudbilden som tilltalar mig mycket. De som lirar på plattan är välkända Nashvillemusiker och Swifts eget band som bl.a. inkluderar brittiska gitarristen samt Swifts partner Robyn Hitchcock (The Soft Boys, Grant Lee Buffalo m.fl.). Emma Swift föddes i Australien (precis som nämnda Fox) men bor i Nashville och skivan skapades under en depressiv fas där Swift knappt tog sig upp ur sängen om dagarna. Hon led dessutom av skrivkramp som gjorde att hon inte längre klarade av att komponera eget material. I mörkret vände hon sig till Dylans musik för att återfå livskraften och så småningom fungerade det. De som hävdar att Dylan är Gud kanske har lite rätt, trots allt? Vi kan i alla fall tacka sångerskans djupa depression för att Blonde On The Tracks såg dagens ljus. Det här är den bästa Dylantolkning jag hört på mycket länge och den står pall för åtskilliga lyssningar i rad. Ska bli spännande att framöver höra vad Emma Swift åstadkommer med originalmaterial också, när skrivkrampen släppt.