The Plastic Pals – It Could Be So Easy, Free And Fine

2018 kom The Plastic Pals utmärkta album Psychic Reader och sedan dess har det varit tämligen tyst från bandet. När en ny skiva nu dök upp hoppades jag att det skulle vara en fullängdare, men det var en ep med fyra låtar. Den heter It Could Be So Easy, Free And Fine och visar att plastkompisarna är “still, alive & well”.   

Håkan Soold och hans kompisar Anders Sahlin, Olov Öqvist och Bengt Alm startar sin nya ep medryckande med låten “Plastic Pal”. Man hör direkt vilka det är som lirar och låten kommer göra sig jäkligt bra på kommande spelningar. Inte fel med en liten “bandhymn” som denna. Nästa spår är en sorgsen, lite Velvet Underground-liknande ballad kallad “If Love Should Call” och den är okay, men ingen låt som sätter sig i minnet på mig. Det gör däremot rockiga “Hangin´ in the Louvre” med sin TV-deckaraktiga gitarrfigur som framkallar minnesbilder från klassiska 60-talsserier som Helgonet, Batman, Mannen från U.N.C.L.E. och Ett fall för John Drake. Jag gillar allt med den låten; drivet, texten, sången, gitarren, melodin, refrängen och att den står ut så mycket som den gör från det övriga materialet. Hade “Hangin´ in the Louvre” existerat på den tid man gjorde blandband hade den varit given i kassettdäcken på 70- och 80-talets vilda fester. It Could Be So Easy, Free And Fine avslutas sedan med “More Than An Icon” som är ytterligare en låt i snabbare tempo, om än inte jätterockig. Den är längre än de två andra rockpärlorna här och inte fullt lika bra och minnesvärd kanske, men en fullt fungerande sång i typisk Plastic Pals-anda. Efter 15 år som band har The Plastic Pals återigen bevisat att det inte växer mossa på hängivna rockers, och nu får It Could Be So Easy, Free And Fine ljuda till dess att vi återigen får ett nytt, spännande album med grabbarna.