Vacum – Den Sista Vintern

Efter att ha albumdebuterat med punkiga Rädd För Tystnaden 1980 blev det så småningom 1983 och Den Sista Vintern släpptes. Vacum spelade in skivan direkt då turnén med Theatre Of Hate var över och förändringen/utvecklingen var ett faktum.

1983 hade Sundsvallsbandet Vacum lämnat den renodlade punkrocken bakom sig som så många andra arga, unga punkare som startade sina karriärer på 70-talet. Bandet hade utvecklats enormt på tämligen kort tid och den mer syntiga postpunk som Den Sista Vintern innehåller låg perfekt i tiden. Albumet, som länge varit utgånget, har nu tryckts upp på nytt i en limiterad upplaga på 180 ex, vinylen är genomskinligt orange och musiken remastrad från originalbanden av Björn Engelmann på Cutting Room. Skivan spelades in i MNW-studion av Eldkvarns Curt Åke Stefan direkt efter att bandet avslutat sin två veckor långa skandinaviska turné ihop med brittiska Theatre Of Hate och texterna är fortfarande på svenska, fortfarande ytterst tidstypiska, men musiken har förvandlats rejält. Den är starkt rytmisk, tar ut svängarna ordentligt, de elektroniska inslagen är tydliga och det är en modigt experimentell grupp som här visar framfötterna. Jag kommer att tänka på Reeperbahns Venuspassagen och dylika höjdpunkter från det tidiga 80-talet när jag lyssnar på Den Sista Vintern, och liksom albumtiteln är låtarna både kyliga och mörka, men samtidigt väldigt fysiskt dansanta och vackra i sin skeva robotestetik. Inledande ”Kyssa döden” tillägnades atombombens fader Robert Oppenheimer, ”Framtidens härskare”, ”Naken”, ”Flockens lag” och ”Livet som en krets” ger alla en bild av hur det tidiga 80-talet kändes och upplevdes, så förutom att innehålla bra låtar som står sig även i vår tid, är Den Sista Vintern som en tidsresa i ljud. Ta den trippen, den är både intressant och spännande.