Pharaoh Overlord – 6

När två planeter kolliderar i ett solsystem kommer det katastrofala resultatet sannolikt att resultera i både damm och aska, vilket skickar vad som återstår av planeterna genom rymden. Men ur förödelse kommer något nytt – skapelse.

Pharaoh Overlord är ett ljusblå silvrigt klot till bakgrunden av rosa skimmer i den mörka rymden. Det är en av artisterna och grupperna kring brittiska skivbolaget Rocket Recordings. Pharaoh Overlord är en mycket speciell duo som till största delen täcks av Tomi Leppänen och Jussi Lehtisalo. Dessa ekvilibrister har gjort 6 möjlig. Troligen är Pharaoh Overlord den enda av artisterna och grupperna på Rocket Recordings där det finns en slags kärna och verkligt innehåll. Kanske är det till och med den enda etiketten i hela universum där det är en nackdel. På 6 finns många olika genrer: från iskylan i krautrockiga Kraftwerk-slingor till hettan vid klassisk italopop, från torkan i inledande ”Path Eternal” som snyggt blandar Giorgio Moroder-toner med norska Mayhem och en liten del Skinny Puppy-ångest till ”Without Song All Will Perish” som tar en del “Voulez-Vous”-era ABBA och en del i ”Drawing Down The Moon”-era Beherit.

Mycket arbete har lagts ner på att balansera 6 mellan en slags kärna och verkligt innehåll, utan att kollidera i en ogenomskådlig komplexitet. De första lyssningarna gjorde mig intresserad, men det opersonliga resultatet gör att 6 reduceras till både damm och aska. Hur lyder ordspråket? “Friskt vågat, hälften vunnet”. Jag hade velat att Tomi Leppänen och Jussi Lehtisalo hade utmanat mina öronsnäckor ännu lite till. Nu är den hårda och frätande sången från Aaron Turner (ex-Isis, Old Man Gloom och Sumac) det mest intressanta.

Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex. Redo för ett djärvt album som skakar om saker?