Independent State – ingen kultur är en ö!

Vad sägs om (h)industriell EBM och electronica, sammanställd i Malmö och smaksatt av både Indien och Pakistan? Independent States debutskiva, Rumspringa, är onekligen ett både annorlunda och spännande verk! Zero Magazine ville gärna veta mer och tog ett snack med Khyber Westlund och Arjumand Carlstein om mellanförskap, musikaliska resor och gränsöverskridande konst. 

Hej, Khyber och Arjumand, och tack för att ni tar er tid att svara på några frågor! Independent State bildades redan 2002. Hur kommer det sig att ert debutalbum släpps först nu, 2020? 

Arjumand: Hmmm, vi behövde springa av oss och landa i livet först. 2002 och 2020 är trots allt ”same same, but different”.

Albumtiteln, Rumspringa, leder tankarna till en övergångsrit hos amishfolket. Vad betyder titeln för er och har albumet något speciellt tema?

Arjumand: ”Rumspringe” är pennsylvaniatyska för ”hoppa runt”. För mig handlar det om sökandet efter identitet och experimenterandet som livsstil. Ovanpå det kan vi nog båda relatera till mellanförskapet mellan två kulturer. Som antropolog har jag dessutom alltid varit fascinerad av övergångsritualer.

Khyber: Albumet i sin helhet har många referenser till det Arjumand nämner. Som människor är vi i ständig utveckling och albumet har varit en experimentell resa. När vi började spela in det var vi en fas av livet och när vi ansåg oss vara färdiga var vi i en helt annan. Men vissa saker består, som till exempel mellanförskapet och experimenterandet med ljud, ord och uttryck.

Rumspringa är ett mångsidigt album. Har Independent State några musikaliska begränsningar eller är ni öppna för praktiskt taget allt som tilltalar er?

Arjumand: Vi ser oss som gränsöverskridande och nyfikna på olika genrer, samtidigt som vi såklart vill hitta vårt eget specifika sound.

Khyber: Begränsningar? Nej, det skulle jag inte vilja säga. Både Arjumand och jag har ett brett intressespektrum när det kommer till musik och konst. Ingen kultur är en ö! Ett av resultaten av att vi blickat över gränserna är vårt eget sound, där vi influerats av allt möjligt, som sedan filtrerats och använts i en ny kontext.

Har ni några personliga favoritlåtar på skivan?

Arjumand: ”Indus” och ”Averred”, om jag måste välja. Men egentligen är Rumspringa sammanhängande och gör sig bäst att lyssna på från början till slut.

Khyber: Alla låtar representerar en speciell känsla och vi berättar en historia, så jag kan nog inte säga att jag har en viss favorit. Jag ser albumet som en helhet. Det går liksom inte att plocka bort eller lägga till något. Däremot är det intressant att höra andras åsikter. När vi skickade ut Rumspringa, så att folk kunde förhandslyssna, var det många som lyfte fram ”Indus” som starkast. Jag vill själv helst inte rangordna, men kan sträcka mig till att säga att det finns låtar som jag är lite extra stolt över. Ett par av dem kom faktiskt inte med på den här skivan. Vi återkommer till dem längre fram istället.

Ni har era bakgrunder i Indien och Pakistan. Hur mycket har det påverkat er musik och ert skapande i stort?  

Arjumand: Väldigt mycket, både konceptuellt och politiskt, i och med att vi på sätt och vis förkroppsligar återföreningen av Indien och Pakistan. Notera att floden Indus flyter genom vad som idag är Pakistan! Att vi tillsammans är en rätt otippad konstellation är i sig en ständig inspirationskälla.

Khyber: Det har påverkat oerhört mycket, vad gäller både sättet vi tänker, sättet vi skapar musiken och hur vi presenterar oss för omvärlden. Mellanförskap kan vara något väldigt positivt, samtidigt som det kan vara svårt i andra avseenden. I vårt fall har det skapat något unikt. Hur många band kommer egentligen från Indien och Pakistan och sysslar med (h)industrial beats?

”(H)industrial beats” är verkligen en genial programförklaring. Kan ni utveckla den lite?

Arjumand: Khyber är hjärnan bakom (h)industrial beats medan jag mest kommer med input. Tidigare hade vi ett råare sound, men något hände efter Khybers många Indienresor. Han blev ”frälst”, haha. Nu tror jag att vi båda har hittat hem i och med kontrasterna mellan det industriella och klassiska, mellan det hårda och mjuka.

Khyber: Det var någonting som växte fram. Jag har alltid varit fascinerad av rytmik och har gått tillbaka till varifrån vi kommer och plockat upp klassiska rytmer, som raga, och blandat dem med västerländska beats. Det ledde i sin tur till att jag började kolla på hur bas, sång och melodier kan omformas till en korsning av öst och väst. Man kan läsa det som både ”h-industrial” och ”h-indus-trial”. Det senare är värt att begrunda när man tänker på Indien och Pakistans politiska läge sinsemellan.

Ni har, båda två, många bollar i luften. Hur hinner ni få in Independent State i era tajta scheman?

Khyber: Ingen aning, vi bara gör det. De senaste två åren, när albumet har färdigställts, har vi fått arbeta mer målmedvetet och sätta experimentlustan åt sidan lite. Vi visste att vi hade en bra produkt. Nu behövde den bara finslipas och paketeras till något presentabelt.

Ser ni fram emot att komma ut att spela live framöver? Hur skulle ni förresten beskriva Independent State på scen?

Arjumand: Både ja och nej. Vi överlåter nog helst åt andra att beskriva oss på scen.

Khyber: Så som världen ser ut idag känns det långt borta, men när allt öppnas upp igen kan vi tänka oss att spela live. Dock vill vi hitta rätt tillfällen och ställen.

De senaste månadernas Covid-19-problematik har påverkat kultur- och musikscenen på många sätt. Vilka är era tankar om situationen och hur den ska hanteras?

Khyber: Jag anser att man borde vara konsekvent vad gäller förbud mot allmänna sammankomster, vilket inte är fallet idag. I ett samhälle bör det finnas utrymme för alla typer av konst och musik, kommersiell som alternativ, men den alternativa har inte samma ekonomiska stödben att stå på för att överleva. Om kulturen dör, så dör vi inombords, men tyvärr känns det som att stat och kommun inte är speciellt intresserade av smalare kulturformer…

Vad har Independent State för drömmar och förhoppningar inför framtiden?

Arjumand och Khyber: Att vi fortfarande ska ha möjlighet att utöva vår konst och att i varje fall några förstår varför vi står upp och kämpar mot de krafter som vill underminera allt som i själva verket är fantastiskt i världen. Det finns många problem på den här planeten, men man löser dem inte genom att underminera folks fenomenala förmåga att utvecklas!