Signal-Bruit – Hyperborée

Signal-Bruit bjuder på en instrumental, elektronisk resa i den grekiska handelsmannen, geografen, astronomen och upptäcktsresanden Pytheas spår på Hyperborée. Pytheas levde under det fjärde århundradet före Kristus och gjorde då en upptäcktsresa till de norra haven för att bevisa en tes han hade. 

Efter sitt debutalbum Planisphére(s) är franska Signal-Bruit tillbaka med sin uppföljare. Då skivan är helt instrumental behöver man naturligtvis inte bry sig om vad låtarna handlar om, men bandet har inspirerats av Pytheas resa till nordvästra Europa 325 f.Kr. då han blev den förste att beskriva midnattssolen, norrskenet och packisen. Det var också Pytheas som kallade Britannien vid namn första gången och han beskrev de germanska stammarna. Den grekiska sjömannen färdades på sin tid för att bevisa jordens sfäriskhet och antog att om jorden var rund skulle han kunna stå på toppen av den och därifrån se solen skina dygnet runt. För den historiskt intresserade/bevandrade är kanske faktum som dessa roliga att känna till när man lyssnar på Hyperborée. I cd-konvolutet beskrivs låtarna innehåll mer detaljerat. För övriga lyssnare duger det gott att ta musiken till sig. Signal-Bruits nio låtar, som var och en beskriver varsin del/händelse av resan, är mer som små ljudkonstverk än som poplåtar, så den som förväntar sig stadiga dansbeats, lättillgängliga melodier eller refränger lär bli besviken. Detta är experimentell konstmusik av modernt slag skulle jag vilja säga och den fascinerar, intresserar och är inte särskilt svår eller jobbig att lyssna till. Den är periodvis rytmisk och den är händelserik, men Hyperborée är knappast någon platta jag kommer plocka fram dagligen. Franck Martini och Member U-0176 från Celluloide, som också kommer från Marseille i Frankrike, ligger bakom Signal-Bruit och detta elektroniska äventyr.