Parker Gray – Luminous Darkness

Atmosfärisk, elektronisk musik och texter från Peter Gallways poesisamling Big Mercy framförs under bandnamnet Parker Gray av Peter Gallway själv och hans polare Harvey Jones, som lirat på plattor med så skilda artister som Robert Fripp, Sting, Paul Buchanen, Carla Bley och Jerry Marotta. Resultatet blev kallat Luminous Darkness.

Ibland sjungs texterna, men oftast reciteras de till en lugn, regntung och lite dimmig musik. Det är väldigt lätt att dras in i denna konstnärliga berättarkonst och dess svävande, sökande, jazziga mattor av toner. Ingenting här är svårt eller tillgjort. Musiken kräver inte mycket av åhöraren. Istället omhuldar den lyssnaren likt en värmande filt eller sprakande brasa och man flyter in i sammanhanget med samma djupa känsla av fysisk förflyttning som ögonblicket då man somnar för natten. Det hela är vackert, spännande, filmiskt och väldigt amerikanskt. Lite som gamla svartvita thrillers från 40-talet där en berättarröst hjälper historien på traven. Ibland, som i titelspåret, förstärks intrycket ytterligare av Nate Birkeys sparsmakade trumpet. Jag tycker att det här albumet är helt suveränt, fullkomligt underbart, romantiskt och väl varierat i all sin fantasifullt stillsamma och mjuka fullkomlighet. Peter Gallway är sångare, poet, kompositör, multiinstrumentalist, ingenjör och producent medan Harvey Jones är keyboardist, syntspelare, producent och kompositör. Tillsammans har de hittat ett musikaliskt språk som är i det närmsta perfekt och i ”Breathless” bidrar dessutom Annie Gallup med sin röst, vilket ger skivan ytterligare variation. Det här är själva essensen av nattmusik, om ni frågar mig. Musik som ger regnblöt asfalt och stjärnklara himlavalv ännu en dimension. Musik som förstärker den inre känslan och vidrör själens innersta låga.