Gaupa – Feberdröm

Ett lodjur pryder konvolutet till Gaupas album Feberdröm och ger därmed förklaringen till bandnamnet. Gaupa betyder nämligen lo på jamska, ett språk med rötter i fornnordiskan. Emma Näslund sjunger dock på engelska trots att de flesta sångtitlar är på svenska. En märklig egenhet.

Gaupa kommer från Falun i Dalarna och har en ep och en singel på sitt samvete sedan tidigare. De kan också skryta med att ha lirat på Sweden Rock Festival och att deras låtar ska dyka upp i en amerikansk storfilm framöver. Vilken film det blir ska bli intressant att se. Förutom Emma består bandet av David Rosberg (gitarr, percussion, sång), Daniel Nygren (gitarr, sång), Erik Sävström (bas) och Jimmy Hurtig (trummor, percussion). Det är en riktigt tung, gitarrbaserad rockmusik Gaupa lirar och för att tränga igenom muren av feta ackord krävs en kvinna med seriösa röstresurser. Sådana har Emma Näslund gott om. Hennes röst är kraftfull, varierad, cementerad med urkvinnlig pondus och sångkonsten får henne att dominera ljudbilden i lika stor (kanske större?) utsträckning som själva musiken. Texterna är skumma och/eller poetiska och låtarna heter saker som ”Mjölksyra”, ”Alfahonan (Shooting blanks)” och ”Totemdjur”. Fantasifullt, kul och spännande. Den låt som utmärker sig mest på albumet är avslutande ”Klarvaken” eftersom det är den enda man inte kan karaktärisera som hårdrock. Jag gillar den mycket och önskar att det fanns mer av psykedeliska inslag och något mindre av progressiv metal på Feberdröm, men nej, jag klagar inte. Detta är ett utmärkt album och som debutalbum betraktat, alldeles lysande. Lyckas bandet skriva ännu starkare låtar framöver kan de bli hur stora som helst. Gaupa lär vi höra mycket mer av framöver.