Octolab – ljus möter mörker

Lysekils elektropopstoltheter Octolab är aktuella med ett nytt album. Vi ville gärna veta mer och tog ett snack med Arielle Andersson och Fredrik Lundvall Kindsäter.

Hej, Arielle och Fredrik, och tack för att ni tagit er tid att svara på några frågor! Kan ni, som start, berätta lite om hur Octolab bildades? Hur träffades ni och hur kommer det sig att ni började göra musik tillsammans?
– Vi lärde känna varandra på en musikfestival i Bohuslän. Fredrik såg Arielle när hon spelade med sitt syntband Aggregath och frågade om hon hade lust att vara med i ett nytt projekt tillsammans med honom. Efter att ha spelat i bandet Spektron ett tag kände vi båda att vi ville testa ett annat sound och startade Octolab istället. På den vägen är det. 

Nu sitter vi här med ett nytt Octolab-album. Hur har Mystery Park vuxit fram, från ax till limpa?
– Det känns nästan som att Mystery Park har skrivit sig själv. Vi har varit inne i ett kreativt flow, bara kört på och inte funderat speciellt mycket över hur albumet kommer att tas emot. Det har varit ett roligt och befriande sätt att jobba. Mystery Park känns som ett väldigt ärligt album. Livet är fyllt med upp- och nedgångar och vi har försökt ta vara på båda känslorna och låta dem färga musiken. Rent tekniskt har vi har en tendens att ”skruva på” låtarna lite för länge ibland, så vi tog hjälp av Björn Marius Borg och Tobias Hietala som additional producers och Martin Zeidner som producent. De la sin hand på ett par låtar var och det visade sig vara en jättebra modell, eftersom våra öron fick vila lite och vi kunde närma oss musiken med ny energi. 

Hur brukar ni skriva era låtar? Har ni förresten speciella roller i bandet? 
– Det varierar lite. Ibland sitter vi i studion tillsammans, hamrar på all utrustning samtidigt och bara improviserar. Ibland komponerar vi på varsitt håll och sammanstrålar senare under dagen. Fredrik jobbar oftast med beatsen och försöker hitta det rätta soundet. Arielle visualiserar gärna ”filmer” i huvudet och skriver ned dem till små manus, som blir melodier och sångtexter. En del låtar hittar sin rätta form direkt medan andra har en längre resa framför sig.

Ni bjuder på ett ganska brett spektrum av elektronisk pop på Mystery Park. Vilken är den röda tråden och Octolabs varumärke, tycker ni?
– Vi lyssnar båda på många olika sorters elektronisk musik. Från melodiös syntpop till hård body. Vi gillar även åttiotalet generellt, gamla skräckfilmer och tv-spel. Framförallt filmintresset lyser nog igenom i våra låtar. Den röda tråden för Octolab är annars ”ljus möter mörker.” Vi har dessutom försökt skapa lite extra mystik på Mystery Park genom att ”röra till” ljuddesignen.

Finns det några låtar på Mystery Park som ni är speciellt nöjda med?
(Arielle) – Alla låtarna har sin charm, men vissa har lite starkare personlig betydelse än andra. ”Aim For His Head”, ”People Like Us” och ”Eye For An Eye” känner jag mig extra nöjd med för tillfället. Kanske för att de gick relativt fort att göra, så jag har inte hunnit tröttna på dem än, haha. Förutom dem gillar jag verkligen ”Petite Little People”, en bra partylåt som är kul att framföra live. Martin gav den en fin touch med sin produktion.
(Fredrik) – Jag kommer direkt att tänka på ”Eye For An Eye”, eftersom vi hade väldigt roligt när vi spelade in den. Det var kul att experimentera med metalljud och låten avspeglar på ett bra sätt hur vi är som personer: lekfulla och samtidigt både förbannade och sjukt glada, haha! Jag blev också nöjd med ”Aim For His Head”. Den har också det där speciella mischmaschet som kännetecknar Octolab.   

Mystery Park har ett snyggt och fantasiväckande omslag. Kan ni berätta lite om konstnären bakom och ert samarbete.
– Konstnären heter Tor Rafael Raael och kommer från Norge. Han har ett gediget CV, har bland annat rest runt och ställt ut tavlor och skulpturer tillsammans med Mikael Persbrandt och haft otroligt välbesökta utställningar med upp till 10 000 personer. Arielle upptäckte honom av en slump när hon ”konstgooglade”, kände att varenda målning han skapat är en gåva till världen och att hans unika utryck verkligen tilltalade henne. Så hon sökte upp honom på Facebook och tog kontakt på vinst och förlust. Roligt nog visade sig Tor och hans fru vara helt underbara människor. Vårt samarbete började med 12”-singeln ”Petite Little People” och hans omslag för Mystery Park var klart redan innan vi påbörjade albumet, så det bidrog definitivt till inspirationen.

Ni är bosatta i Lysekil. Vilka fördelar respektive nackdelar ser ni med att bo i en småstad om man tänker på er musikkarriär?
– På ett personligt plan är fördelen med en liten stad som Lysekil att det är nära till allt. Här händer inte speciellt mycket under vår, höst och vinter, så då passar vi på att snickra låtar i studion och spela in musikvideor. Sommaren är underbar och Lysekil lever verkligen upp, men det är ändå rätt ”gött” när lugnet infinner sig igen. Vi trivs verkligen jättebra här! Skulle vi sakna något, så är det ju faktiskt fullt möjligt att resa bort en sväng, haha…  

Vi befinner oss just nu i en märklig tid. Vad tänker ni, som artister, om Coronapaniken och hur den påverkar musikindustrin?
– Det är självklart trist att alla spelningar i närtid ställts in och även de framtida gigen tycks ligga på is tills vidare. Rent krasst är det ju betydande intäkter som uteblir, eftersom skivförsäljning och streaming inte ger så mycket. Men naturligtvis är det oerhört viktigt att skydda riskgrupperna, så det finns inget annat att göra. Vi hoppas verkligen att det här lägger sig innan skadorna på både musikindustrin och samhället i stort hunnit bli för omfattande! 

Vad har ni för drömmar och förhoppningar med Octolab framöver?
– När Coronapandemin är över hoppas vi kunna genomföra våra inställda spelningar på nya datum. Fram till dess får vi fortsätta i studion så länge inspirationen håller i sig. Vi planerar både nya videor och har ett par spännande samarbeten på gång. Men nu närmast är det förstås Mystery Park som gäller. Vi håller tummarna för att så många som möjligt kommer att tycka om den!