Peter Morén & David Shutrick – En Åldrande Befolkning

Poprävarna Peter Morén och David Shutrick är influerade av Beatles och varandra, men när de gör musik tillsammans på En Åldrande Befolkning så är den mjuk som sammet och väldigt långt ifrån Beatles refrängstarka och direkta hits. Skivomslagets tornado känns som rena motsatsen till det trygga musikaliska innehållet.

Det börjar bra med ”100 år”, albumets starkaste och dessutom svängigaste låt. På lp:ns förstasida ligger även vackra ” Fjärilens styrka” och popiga ”Den dyraste resan”. Därmed är albumets tre starkaste spår presenterade. Mycket av det övriga materialet finner jag mest anonymt och oförargligt. Samtidigt är det väldigt snyggt gjort. Sången sitter perfekt, gitarrliret uppväger många gånger låtar som saknar det där lilla extra, och hela produktionen låter jättebra. Men som sagt: lite väl anonymt för min smak. Låtarna hade möjligtvis kunnat räddas av texterna, om orden hade nått fram istället, men det gör de inte heller. Fördelen med lp-skivan – förutom den utmärkta ljudkvaliteten och den fysiska känsla vinylplattor medför – är att där finns ett texthäfte som jag har läst flera gånger medan jag lyssnat, men även lyriken misslyckas med att fånga mitt intresse i någon större utsträckning. Jag tror helt enkelt att En Åldrande Befolkning är för tillrättalagd för mig, för snäll och för mainstream, som att man bäddat ner känslorna i så mycket bomull att de inte når igenom till mig som lyssnare. Det blir lite muzak över delar av materialet, helt enkelt. Peter Morén (från Peter Bjorn och John) och David Shutrick (framgångsrik popsångare på 90-talet) kan säkert åstadkomma kanonskivor tillsammans framöver, men detta första försök känns mer som ett proffsigt hantverk än förmedlande av starka känslor. Eller så är jag inte vidare mottaglig, helt enkelt.