Page och Lustans Lakejer, live på Babel, Malmö, 190928

Vad kan man förvänta sig för 315 spänn i nådens år 2019? På Babel i Malmö den 28 september fick man ta del av spelningar med två legendariska svenska band. Båda var fantastiska på sina sätt men jag har väldigt svårt att förstå ett par arrangörstekniska detaljer. Babel gjorde sitt bästa för att få in folk så fort som möjligt men verkar tyvärr inte ha en organisation som klarar att skala upp tillräckligt när det faktiskt är fullsatt. Som det blev nu så var det kö ett halvt kvarter ner när Page började spela. Då hade de ändå väntat till efter utsatt starttid och tyvärr gjorde det i andra änden att vi inte heller fick en särskilt lång spelning. Även Lustans Lakejer blev kapade tidigt och man lämnade lokalen med känslan av att ha sett två stympade festivalspelningar när lokalen utrymdes för att ställa i ordning för R&B-klubben som skulle ta över en halvtimme senare.

Musikaliskt finns det dock inget att invända mot för min del. Hemmalaget Page fick vara först ut på den vackert neonblå scenen, där 80-talet även gjorde sig påmint med att låta rökmaskinen gå på övertid. Genom dimman trädde dock Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko med sedvanlig grace och finess. Till min stora glädje spelades stora delar av nya plattan, som verkligen levererade enligt mina förväntningar. Jag misstänker att den inskränkta speltiden innebar att en del gamla hits fick stryka på foten men fansen och de gamla vännerna fick i alla fall avsluta med att vråla med i ”Förlåt”. Det blev mycket glädje och kärlek projicerat mellan golv och scenen och både Eddie och Marina såg ut att ha roligare än på länge.

Efter en snabb omställning blev det så dags för gänget från hufvudstaden att inta scenen. Denna gång med ytterligare utökad besättning på totalt sju pers, givetvis anförda av den ständigt lika episke Johan Kinde. Med en Cava på kylning anmodade han sin orkester genom den nu 20 år gamla comeback-skivan Åkersberga, min personliga favorit i deras samlade produktion. Bland många höjdpunkter finns ”Vackra djur gör fula saker” och ”Som en dröm”, båda tungt vilande på en till synes outtröttlig Julian Brandt på bas. Och så självklart ”Cynisk” som, precis som Kinde själv påpekade, är lika aktuell i dag som för 20 år sedan. Liksom Page tidigare på kvällen blev sedan även lakejerna kapade för tidigt men diamanter och resor till såväl Paris som Rio hanns det med. Bonus för kvällen var prototypen av kommande låten ”Svarta segel” där det aktuella politiska läget diskades av utan större omskrivningar.

Vi får väl hålla tummarna för att båda banden får synas på scen i trakten relativt snart igen, och då förslagsvis med full speltid.