James Holkworth & The Coolbenders – We Want To Be Famous

Tung sydstatsrock och blues, humoristiska engelska texter och en påhittad fixstjärna (James Holkworth) samt en påhittat bakgrundshistoria om hans liv, kan det vara något? Jo då, visst är det lite tramsigt, men musiken James Holkworth & The Coolbenders bjuder på när de debuterar med We Want To Be Famous är det verkligen inget fel på. 

We Want To Be Famous är en märklig platta. Musikanterna och upphovsmännen till låtarna har artistnamn och ingenstans i konvolutet eller ens på skivetiketten får de cred med sina riktiga namn. Jag råkar dock veta att merparten av materialet är skrivet av Salas stolthet och gitarrguru nummer 1, Håkan Englund (Kee Man Hawk, Mouth of Clay m.fl.). Han och Spearfish-bändaren Peter Lundin delar på gitarrliret här. Och nog är det gitarrfest alltid, en massa solon och riviga riff – med eller utan slide – delar utrymme med sköna melodier och engelsmannen Adam Barron sjunger förbaskat bra. Lp´n bjuder på 10 låtar och i konvolutet ligger en cd med 12 låtar. Vinylen är lika orange som skivomslaget och har ni inte sett de videos som plattan genererat tycker jag att ni ska göra det. Materialet här skulle kunna delas upp i tre kategorier: 1) Den tunga, fläskiga bluesen i spår som ”The gator”, ”The probe”, ”Southern life” och ”No deliverance” som driver med filmen Den sista färden. 2) Den snabbare hitbetonade hårda rocken i låtar som ”Absinth and bad rehearsals”, ”String”, Billy”, ”Sexy in the US” och 3) Den vackra, sorgset lugna ”Bad hair day” vars känsla förstörs fullkomligt av den ”roliga” texten, samt countryaktiga ”Grocery store”, alltför långa ”Jerry Johnson” och balladen ”Nightmare” som avslutar cd:n. Skivans bästa sångvers är denna från ”Southern life”: When the party is over/ He goes to sleep in his bed/ He calls his teddy bear Nugent/ And he dreams about uncle Ted. Lysande lyrik där, åtminstone för oss insatta. Ny platta med bandet sägs redan vara på gång.