Hem / Artiklar / Way Out West visade sig från sin bästa sida

Way Out West visade sig från sin bästa sida

Väderprognosen visade regn i stort sett hela helgen. The Cure var det stora utropstecknet i en annars ganska intetsägande line-up. Med dåliga förutsättningar kan det bara bli bättre, tänkte vi, och drog på oss årets armband. Häng med på Zeros resa genom Way Out West 2019.  

TORSDAG
Trots de dystra väderprognoserna lyste solen över Göteborg på torsdagseftermiddagen. Festivalkänslan började så smått infinna sig.

Zeros team började med att inspektera det fantastiska konstverk som Slottsskogen förvandlas till en gång om året. Det är en fröjd att se förberedelserna. Scener, områden, öltält, ja till och med sponsorernas montrar är fantastiska. Känslan av att vandra runt i Slottsskogen när vädret är på topp är som att befinna sig i något land som man inte visste existerade.

Efter att sedan ha kramats med musikbranschfolk och diskuterat line-up och väder var det dags att ge sig ut på området.

JAMES BLAKE / Foto: Hilda Arneback

Kvällens stora höjdpunkt James Blake ger inget större visuellt intryck och inledningen handlar mest om lugna låtar från senaste skivan Assume Form. Det är först mot slutet av spelningen det lyfter. Blake och hans musiker låter de analoga syntarna ta över mer och mer och stämningen höjs rejält på ett annars ganska sömnigt festivalområde. Dans infinner sig och Way Out West är i gång på allvar.

JON HOPKINS / Foto: Hanna Brunlöf

För oss som älskar elektronisk musik är Jon Hopkins så klart ett måste. Zero som följt honom genom hela hans karriär har fått se honom blomma ut ordentligt de senaste åren. Det har blivit samarbeten med världsartister som Coldplay och Brian Eno och han är väl värd all framgång. På Dungen-scenen visar han verkligen hur man får ett folkhav att dansa. Med sina snygga ljudeffekter och samplingar avslutar han torsdagskvällen på ett fantastiskt sätt och med fredagens line-up i bakhuvudet dansar man hemåt.

FREDAG
I vårt fjolårsreportage skapade Zero en önskelista av artister till Way Out West 2019. Nummer ett på den listan var The Cure. Våra böner besannades och nu var kvällen här. Förutsättningarna var sol, värme och klarblå himmel.

Över några öl diskuterades arrangörens schemaläggning. På förhand fanns det tre band man verkligen ville se. The Cure, The Blaze och sistaminutenbokningen Kite. Ett för bra schema, kan tyckas, eftersom The Cure och The Blaze krockade. Ville man dessutom se Kite fanns det inte en sportslig chans att se hela The Cure- eller The Blaze-koncerterna. (På grund av köer på Pustervik.) Det sistnämnda har varit ett problem sedan starten och går nog inte att göra så mycket åt, tyvärr.

Nog om det, men man hade önskat lite bättre spridning på så fina akter. Vi lyckades dock genom våra fyra ögon ändå bevaka alla spelningarna.

The Cure / Foto: Hilda Arneback

The Cure, som normalt brukar spela runt tre timmar, hade idag endast två timmar till förfogande. De utnyttjade dem perfekt även om de kanske skulle flörtat lite mer med dem som tog sin The Cure-oskuld denna kväll. Inledningen är nämligen väldigt lugn, även om låtvalet är fantastiskt. En magisk känsla infinner sig när Robert Smith inleder med vackra ”Plainsong” och fortsätter med att krama gitarren i ”Pictures of You”. Första timmen känns precis som vanligt och Roberts röst är extremt stark. Ljud- och ljusshowen är nog det bästa vi sett både från bandets sida och i Slottsskogen. Efter en timme ska The Blaze dra igång i Linnétältet och det märks att många precis som vi upplever samma schemakrock. En ström av människor beger sig bort för att se de franska ljudkonstnärerna.

The Cure fortsätter helt outtröttliga att imponera. Många som aldrig upplevt gruppen live väntar nog på de allra största hitsen medan vi andra njuter av stunden. Till sist avslutar gruppen, men gör givetvis extranummer. Robert Smith berättar i kvällens enda brandtal med inlevelse om sitt första besök i Sverige där han ligger inlindad i ett täcke i någon trång van och avslutar med orden ”de sista 30 minuterna blir det pop”. De startar upp med ”Lullaby” och efter det är det allsång i Slottsskogen. När sedan ”Friday I’m in Love” rivs av känns den glade Robert Smith nästan som den dystraste i Slottskogen, precis som det ska vara. Det enda alla som ser The Cure kan vara ledsna över är att de missar fantastiska The Blaze.

THE CURE / Foto Hilda Arneback

LÅTLISTA (THE CURE)
Plainsong, Pictures of You , A Night Like This, Just One Kiss, Lovesong, Last Dance, Burn, Fascination Street, Never Enough, Push, In Between Days, Just Like Heaven, From the Edge of the Deep Green Sea, Play For Today, A Forest, Shake Dog Shake, Disintegration, Lullaby, The Caterpillar, The Walk, Friday I’m in Love, Close to Me, Why Can’t I Be You?,Boys Don’t Cry

THE BLAZE / Foto: Hanna Brunlöf

The Blaze är kusinerna Jonathan och Guillaume Alric. En fantastisk duo som faktiskt spelade på samma scen för två år sedan. Då var det relativit tunt med folk i Linnétältet men efter deras debutalbum Dancehall (utsågs för övrigt till årets bästa 2018 av oss på Zero, reds. anm) verkar något ha hänt. Om det var fantastiskt 2017 var det nu en explosion i ljudlandskap och dans. I låtar som ” Juvenile” och ”She” är det eufori i publiken. Se bara på ovanstående bild, så förstår ni känslan. The Blaze bör vara nästa riktigt stora elektroniska akt om de inte redan är det.

KITE / Foto: Sophie Bordenave

…och hur gick det då med Kite-spelningen? Trots att press inte får gå förbi någon kö ute på Stay Out West lyckas vi på något sätt få in ett par ögon för att uppleva Kite, som är så stora och så bra att de mycket väl skulle petat bort hälften av akterna inne på området. Nicklas Stenemo och Christian Berg vet precis som The Cure och The Blaze hur man både visuellt och musikaliskt bygger upp en spelning till en klimax. Att detta band inte headlinar svenska festivaler är en gåta. Eller är det just det att de är lite underdogs som gör dem så fantastiska.

Fredag den 9 augusti, kom tillbaka.

LÖRDAG
Där kom regnet och med en sömning line-up blir Djurgården – Sirius i TV4-tältet en tillflykt. Seinabo Sey gör det visserligen bra, men tyvärr känns hon inte riktigt som en Way Out West-artist. Dagen i leran är inget man älskar och med fredagen i minnet avslutar vi årets Way Out West. Hoppas Slottsskogen överlevde även denna orkan så vi återses nästa år. Tack, Sveriges bästa festival.

För att underlätta så skickar vi med några bokningar som vi hade uppskattat.

LINE-UP 2019 OM ZERO FÅR BESTÄMMA 

  1. Kite (på en större scen)
  2. TR/ST
  3. White Lies
  4. Nitzer Ebb
  5. Be The Bear

Kommentarer

Kommentarer

Om Petter Jahnstedt

1994 startade han tillsammans med kollegan Jon Josefsson musikföreningen Zynthec i barndomstaden Skara. Föreningen ledde till både klubbverksamhet och senare även en tidning med samma namn. 1999 bytte tidningen namn till Zero Music Magazine och gavs ut fram till 2010. Idag drivs den som ett webb och TV-media på internet.

Kolla även

Sweden Rock Festival 2019

Sweden Rock Festival: en oas i vardagen, en pionjär i det svenska musiklivet, en extra …