VR SEX – Human Traffic Jam

Välkommen in i mörkret. VR SEX består av tre snubbar, klädda som cowboys och iförda solglasögon på skivbolagets hemsida, men som verkligen inte låter som att de rider hästar och vallar kor. Musiken på Human Traffic Jam påminner snarare om amerikanska industrirockande Chrome och ett stökigare, tidigt Sisters Of Mercy.

VR SEX (varför ska så många band stava med versaler nu för tiden, komplex eller desperat rädsla att inte märkas annars?) kommer från Los Angeles, är en trio som består av musiker från Drab Majesty, Antioch Arrow/ Heroin och Guardian. Dessa är Noel Skum (sång), Z. Oro (sång och trummor) samt Mico Frost (syntar och elbas). Human Traffic Jam är gruppens första platta tillsammans och bered er på en mörk tripp. Bandets musik har beskrivits som syntpunk, deathrock, postpunk och jo, den är väl alltihop samtidigt, typ. Däremot är den ingenting för dig med ömma trumhinnor. Den är inte heller något för dig som känner för en stunds mjuk, hudnära och ömsint jingeljangelpop med din älskade på stranden. VR SEXs musik river och sliter, den attackerar och skär, den ligger på och mal som en jävla köttkvarn. Den känslan växer sig starkare ju längre tid man lyssnar och inte förrän ”Psycho cybernetiks” och över 8 minuter långa ”Corridor (Epilogue”) kommer, får öronen vila lite. Men nej, tro inte att de övriga spåren är någon sorts värdelös noise, endast skapad för att göra dig lomhörd. Så är inte fallet. VR SEX skriver och framför låtar med stark retrofeeling a´ la 80-talets undergroundband, här finns sång och The Cure-liknande gitarrer, här finns refränger, verser och till och med melodier, om än inte särskilt utmärkande sådana. Framförallt finns här en väldigt intensiv känsla av att man är på en nattlig promenad som går djupare och djupare ner i den kolsvarta underjorden till soundtracket av en välgjord skräckfilm med seriös framtoning.