Page – Fakta för alla

Jag hade kunnat sammanfatta den här recensionen extremt kort genom att bara citera Eddie Bengtssons egna ord; ”Det här är det bästa Page någonsin har gjort”. Sedan han uttalade den meningen har jag nämligen främst letat tillbaka i minnet efter egna Page-minnen som skulle motsäga honom.

Första samlings-cd:n som jag köpte på den där spelningen på Röda Kvarn i Helsingborg? Den var och är fortfarande fantastisk på sitt sätt, men är väldigt mycket ett barn av sin tid också förstås. Kanske den där gången jag provlyssnade Glad på releasedagen på Heta Vax mest bara för att jag inte stod ut med att vänta tills jag hade cyklat de fyra kilometerna hem? Eller vänta, jag vet, den där magiska kvällen Page spelade tillsammans med The Overlords på Stadt Hamburg?

Nej, jag tvingas nog kapitulera för faktum, Fakta för alla ÄR det bästa Page någonsin gjort.

För varje lyssning inser jag mer och mer att albumet väcker helt unika känslor. En märklig och mäktig kombination av nostalgi och framåtanda. Som du kan läsa i Johan Arenbos utmärkta artikel så valde Eddie att frångå sina tidigare metoder vid skapandet av den här skivan. Han låste in sig med en handfull väl valda gamla favoriter. Hjältar som uppenbarligen inspirerade rejält.

Här hade den här historien kunnat sluta med förskräckelse. 80-talet är inget som vevar igång mig, på något sätt alls. Och Fakta för alla formligen osar av det sena 70- och tidiga 80-talet. Men det finns inga raka lån eller stölder. Jag säger aldrig ”ååh, detta är så sjukt likt den där Ultravox-låten!” eller ”jäklar, här har han ju bara plankat Gary Numan rakt av!”. Däremot kan jag sitta och fantisera i stil med ”aah, det här låter ju som ett beat Warren Cann hade kunnat göra till Systems of Romance” eller ”den här bastrumman hade Martyn Ware gett ett lillfinger för på Travelogue”. Det finns så många element som minner om svunna tider, men de är sammanfogade till en alldeles unik enhet. Visst, detta hade kunnat ligga på samma topplistor som Ultravox, Jean-Michel Jarre, Secret Service och, framför allt, Gary Numan, men det finns inget daterat med produktionen, Fakta för alla är betydligt mer nutid än dåtid.

En annan fascinerande aspekt när man lyssnar är det faktum att det mer än någonsin låter som ett band. Som fem fiktiva personer som gjort sin första, otroligt inspirerade platta. Eddie står vid micken och ett keyboard men han delar scenen med fyra andra. Person 2 spelar oftast synt men det händer påfallande ofta att hen plockar fram stråkarna. Person 3 sitter bakom trummorna. De är förstås elektroniska och i vissa låtar tar hen en paus och övergår till att bara traktera rytmmaskin. Sist men inte minst finns där såväl en basist som en gitarrist. De får förvisso finna sig i att köra keyboards de också allt som oftast. Ja, och så får jag kanske påminna om att inget av detta är på riktigt. Här finns såklart inga gitarrer (förlåt, jag vet att en inte försumbar del av läsekretsen fick hjärtinfarkt för fyra meningar sedan). Det som hänt är att Eddie skruvat i Moog-samlingen tills han fått fram ljud som rytmiskt och i ljudbilden fyller den funktion som en gitarr, bas eller stråke hade gjort. Fakta för alla är helt enkelt elektronisk pop rakt igenom, så som den lät 1979. Eller snarare så som artisterna på den tiden hade önskat att den lät.

Fakta för alla bör vara ditt nästa skivköp (eftersom streaming inte nått de småländska skogarna ännu, tjuvlyssning här nedan dock). Du bör också hålla tummarna för att vi får se Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko framföra det här på scen runt om i landet under året. Page har alltid varit fantastiska live och med karriärens bästa skiva i bagaget vore det kriminellt att ligga hemma på sofflocket.