Alphaville – Forever Young (Super Deluxe Limited Edition)

Albumklassikern som lyxbox.

Vem i åttiotalsgenerationen kan inte Alphavilles klassiska album Forever Young utan och innan? Svaret på den retoriska frågan blir tyvärr, pinsamt nog, jag. Självklart är jag bekant med hitsen, men jag har aldrig lyssnat på hela fullängdaren från början till slut.

Men därför blir nöjet så mycket större när jag nu får upptäcka Forever Young genom Warners påkostade boxutgåva med själva albumet på remastrad vinyl och CD, två bonus-CD med B-sidor, 12”-versioner och demoinspelningar samt en DVD som innehåller en dokumentär plus promovideorna för singlarna.

LP:n och CD1 upptas alltså av Forever Young, ett vax som kom att bli stilbildande inom elektronisk popmusik under åttiotalet och bjöd på den ena hiten efter den andra. ”Big in Japan”, som skapar en unik metafor för illusioner och hopplösa drömmar genom att koppla samman band som kanske är okända på hemmaplan men alltid säger att de ”är stora i Japan” med knarkarna på den lokala drogscenen, de som alltid är på väg att sluta men som aldrig kommer att lyckas. Och med den enorma gonggongen på slutet, som fick grannarna att larma polisen när gruppen ställde upp den på studiogården och började hamra. ”To Germany with Love”, en fundering i brevform över tysk identitet som kanske påminner om Rammsteins ”Deutschland” som kom nyligen. (Fast tvärtom, eftersom Alphaville var före.) Den monumentala ”Forever Young”, som från början faktiskt inte var tänkt som powerballad utan skrevs som ett upptempo-dansspår. ”Sounds Like a Melody”, som Alphaville elegant drog fram ur manschetten när skivbolaget ville att de skulle snabbskriva en hit.

CD2 samlar singelversioner, förlängda 12”-mixar och B-sidor som ”Seeds”, ”Golden Feeling”, ”Welcome to the Sun” och ”The Nelson Highrise Sector 1 – The Elevator”. Singeln “Forever Young” i “version rapide” visar hur nödvändig snilleblixten att göra om låten till ballad var. Arrangemanget i discotempo är inte på något sätt dåligt, men hade aldrig kunnat bli en fullt så stor kolossalhit som den vi minns som en av de allra största klassikerna under åttiotalet.

CD3 innehåller demoinspelningar och ger en fängslande inblick i hur albumet mejslades fram. Demoarkivet är också en spännande glimt av hur Forever Young hade kunnat se ut i ett parallellt universum där gruppen aldrig tog beslutet att skivan skulle vara helt på engelska. Tyska titlar som ”Traumtänzer”, ”Blauer Engel” och ”Leben ohne Ende” ger en starkare känsla av Alphavilles rötter i Neue Deutsche Welle-rörelsen.

Det rikt illustrerade häftet i 12”-format innehåller sångtexterna och berättar bakgrundshistorien om Alphaville. Den timslånga DVD-dokumentären Never Grow Up – The Story of Forever Young tar upp tråden vid arbetet med själva albumet och fördjupar sig i produktion och arrangemang, reverb och midi. Den karismatiske Hartwig Schierbaum alias ”Marian Gold” och den mer tillbakadragne Bernhard Lloyd, som både till utseende och roll verkar vara Alphavilles Alan Wilder, har förstås huvudrollerna där de sitter vid mixerbordet och minns hur de traskade runt i Berlin med sin demokassett, som de aldrig kunde ge till någon eftersom de bara hade en, och fick veta att skivbolagen låg i Hamburg, Frankfurt och München. I Berlin fanns bara musikförlag och studior. Och till slut hade de ändå samlat på sig tre skivkontraktsförslag på en dag.

En bastant box värdig ett stilbildande album.