Agnes Mercedes – Havsandemoner

Agnes Edda Anna Mercedes Karis Einerstams nya album Havsandemoner står med en stortå i popen och de andra nio tårna i en experimentell och utforskande konstmusik. Det gör Mercedes musik svår att placera och förklara, men gör den samtidigt mångsidig, mångbottnad och fantasifull. 

Jag tycker väldigt mycket om Melodic Fairytales som Agnes Mercedes släppte 2011. Vad hon har gjort musikaliskt under åren mellan det albumet och nya Havsandemoner vet jag inte, men det är trevligt att återigen stifta bekantskap med Mercedes konstnärskap, även om jag inte blir lika knockad av Havsandemoner som jag blev av Melodic Fairytales. Den plattan lät som ingen annan. Nya plattan inleds extremt lugnt med ”Dive deep” för att bli tillbakalutat popig med ”My sealed soul”, en skön låt som släpptes redan förra året. Därefter bjuder Havsandemoner på ett flertal lugna, experimentella och närmast meditativa spår. Låtarna flyter nästan ihop som sekvenser i en undervattensfilm och en del av dem är mer intressanta än andra, men förutom ”Doomsday tale”, ”Kall vatten” och några till uppfyller inte flertalet några djupare känslor inom mig. Det betyder absolut inte att de är dåliga eller ointressanta. Agnes Mercedes experimenterar och uttrycker sig med sång av ett slag som ibland är ytterst njutbart och vid något tillfälle direkt irriterande. Någon snällt inställsam artist pratar vi inte om här och det känns befriande att Mercedes tycks följa sin vilja och upptäckarlust på ett sådant sätt att man inte för en sekund får för sig att hon gör detta för någon annan än sig själv. Nackdelen med det är att långt ifrån alla kommer kunna ta Havsandemoner till sig, men å andra sidan, vilken musik älskas av alla? Hellre ärligheten och innerligheten i Havsandemoner än ytan och tristessen många av dagens storsäljande artister erbjuder konsumenterna.