Mona Wallin – To Build A Fire

Mona Wallin är kanske inget namn på var mans läppar idag, men hon har ett förflutet i garagebandet Rainy Day Woman, Bluegrass And Green Skies och akustiska trion Ain´t No Brothers. To Build A Fire är Wallins första soloalbum. Kanske dessutom det album som får dig att minnas hennes namn framöver? 

Mona Wallin kommer från Ljusdal, har en mycket tilltalande sångröst, lirar gitarr och har skrivit skivans alla sånger själv. Den är inspirerad av Neil Youngs Harvest och Gillian Welchs Soul Journey och tanken är att skapa ett album, en lyckad helhet, och inte bara några enskilda bra låtar, designade för enskilda Spotify-sökningar. Albumkänslan har Mona Wallin lyckats bra med. Plattan rullar på, jämn och fin, varierad från depprocksvarta ”Everybody knows my name” till gladare, steelförsedda ”Gold dust”, från folk noir till nästan traditionell country och med hjälp av duktiga musiker och en fin, varm produktion fungerar To Build A Fire utmärkt. Man minns låtarna efteråt, längtar tillbaka till många av dem och visst, skivan är bara 28 minuter lång, så något annat vore otänkbart när materialet är så här pass starkt. Fans av nämnde Neil Young borde gå igång på denna platta, likaså fans av Emmylou Harris och Lucinda Williams, men även de som gillar Nick Caves mer stillsamma, mörka sånger och Johnny Cashs American Recordings-serie har en hel del att hämta här. När jag lyssnar på skivan slås jag av vilken bra bluesångerska Wallin hade kunnat bli om hon ville ge sig på den genren också. Just nu är jag dock mer än nöjd med musikstilarna och uttrycken som kommer ur högtalarna då denna skiva spelas, och jag är säker att To Build A Fire kommer åka på även under höst- och vintermånaderna. Egentligen är det där den passar bäst: i mörkret, om natten, när vindarna blåser snåla och stearinljusen behöver hjälp av sonisk värme från högtalarna.