The Fall – Levitate: Double CD Edition

Brittiska indieinstitutionen The Falls bisarra kultstatus är som väntat ännu starkare efter Mark E Smiths tragiska bortgång. Häromdagen såg jag ett nystartat konto på YouTube där upphovsmannen tolkar The Fall-evergreens som ”Big New Prinz” och ”Mr Pharmacist” på ukulele.

Ja, undertecknads försök att ta sig in i Mark E Smiths märkliga värld går vidare. På Levitate, The Falls tjugonde studioalbum som återutges av Cherry Red med en uppsjö av bonusmaterial, låter Mark E Mark som vanligt som en inte så lite skev typ som konsumerat det ena eller det andra och föreläser om konspirationer för någon normal stackare utanför Lidl. Eftersom skivan släpptes 1997 sker detta mot bakgrund av en del drum & bass, techno och elektronik.

I inledande ”Ten Houses of Eve” slirar Smith upp och ner på en stavelse så att det på ett bedrägligt sätt nästan låter som en melodi. Givetvis utan att på något vis vara en melodi. Detta är The Fall, inte The Smiths. På ”Masquerade” sjunger han nästan som en crooner. Om man jämför med honom själv. Stilpoäng för variationen ”masqueraderie” (ett av få ord på den här skivan som jag faktiskt kunde uppfatta, så det får ett separat omnämnande).

”I’m a Mummy” är något slags psychobilly och ”Jap Kid” har en stenfunkig industrirytm som Nitzer Ebb och Front 242 hade blivit alldeles till sig i shortsen och bakom solglasögonen av. The Fall har, trots alla mina invändningar, en oanad förmåga att alstra grooves som man måste stampa takten till.

En stor del av The Falls dragningskraft är Mark E Smiths mystiska texter, men man hör ju inte vad han säger. Det är kanske det som bidrar till att skapa mystik. Den som befinner sig på insidan, och fattar vad det hela går ut på, vet och förstår något som vi vanliga dödliga inte kan. Men skam den som ger sig! Någonstans långt inne i den här musiken döljer sig en gnista geni som kanske även jag kan hitta. Jag har en känsla av att jag kommer att få återkomma till The Fall.