Love On Drugs – Solder

Love On Drugs nya platta Solder är ett litet skimrande mästerverk inom modern pop. Under 30 minuter framförs nio låtar och Thomas Pontén bör vara lika stolt över att ha skrivit åtta av dem som jag är lycklig över att kunna höra dem. Solder är en förtjusande platta från ett av Sveriges mest underskattade (enmans?)band.  

Jag har följt Thomas Ponténs karriär så gott jag kunnat genom åren. Det började med country/folk-bandet Little Green som spelade på sorgligt insomnade countryfestivalen i Furuvik i mitten av 2000-talet och vars cd Innocent Again (2011) uppnådde gruppens absoluta höjdpunkt. Senare drog Pontén igång sitt enmansband Love On Drugs som albumdebuterade 2016 med utmärkta I Think I´m Alone Now. Två år senare kommer äntligen uppföljaren Solder och än en gång slår Pontén undan benen på mig fullkomligt med sin melodiösa begåvning. Den här gången har han skrivit åtta av plattans nio spår. Det nionde är en cover på hans idol Joni Mitchells ”Night ride home”. Bandnamnet Little Green lånades f.ö. från låten med samma namn från Mitchells klassiker Blue och Pontén har kallat henne ”en av världens bästa artister”. Nu är det dock inte coverlåten på Solder som gör den här plattan så satans charmant. Nej, det är saker som hjärtskärande vackra ”Busy” som inleder plattan, det är Velvet Underground-rockiga ”Every now and then”, trösterikt helande och lugna pianoballaden ”Scar” som ger Hunky Dory-vibbar och… ja, varenda låt på den här plattan, signerad Pontén, innehåller tidlös pop på samma vis som den Bowie, Elton John och Beatles skapade på sin tid. Musiken är modern och retro på en gång, men mest av allt är den grymt underhållande. Den tilltalar en vid radie av känslor och jag tröttnar inte på att höra låtarna gång på gång. Hade Love On Drugs skippat coverlåten och ersatt den med ännu en originallåt hade betyget tveklöst blivit 10 av 10.