Betyg - 8
8
Överdådig (åtminstone delvis) elektropop från Momus.
Cherry Red samlar Momus tre sista album på Creation Records, Hippopotamomus (1991), Voyager (1992) och Timelord (1993), samt bonusspår, i Create 2 Recreate. Läs om del 1 här.
På Hippopotamomus (betyg: 7) är Momus fortfarande tokrolig för sakens egen skull. Musiken lider av en Casio-plastkänsla och de Gainsbourg-inspirerade texterna var väl mest avsedda att provocera.
Men! På Voyager (betyg: 9) året därpå har bitarna plötsligt fallit på plats. Borta är alla egenheter och putslustigheter. I stället har Nick börjat tänka mer på melodier, ackord, refränger och vad som går hem hos lyssnaren än att späcka texterna med att visa hur svårmodigt bildad, litterär och utanför han är. Obesvärat, till synes nonchalant drar han fram den ena kylslagna, avspänt funkiga elektropopklassikern efter den andra ur manschetten. Med en anständig storbolagsbudget i ryggen hade ”Virtual Reality”, ”Conquistador” och ”Summer Holiday 1999” blivit hitsinglar.
Timelord (betyg: 8) är en inverterad fortsättning av Voyager. Där Voyager är ljus, öppen, positiv, optimistisk är Timelord motsatsen. Momus jagar sin älskade och det verkar som att hoppet är ute och allt är för sent. Rymden får stå som metafor för ensamhet, mörker, ovisshet och isolering.