Femme Equation – Enigmatical

Lina Westin från Gävle bor i Berlin, kallar sig Femme Equation när hon gör musik, och frontade tidigare bandet Caviare Days tillsammans med sin syster. Solodebuten Enigmatical är en något drömsk – dock inte sömnig – och melodisk platta som låter elektroniskt modern, trots en vag närvaro av 60-talets psykedeliska gitarrpop.

Caviare Days beskrivs som ett psykedeliskt rockband. Psykedeliskt är också Femme Equations debutalbum Enigmatical i stora drag. Det är flummigt, vackert, spännande, omtumlande och oväntat som bäst. Lyssna till exempel på Velvet Underground-mörkt knarkiga ”Spin around” som tillsammans med outsägligt vackra ”Strange bird” är den här plattans absolut starkaste stunder, men på två helt olika sätt. Den sistnämnda hade varit en jättehit i en utopisk, bättre verklighet. Den är dessutom den sång som sätter sig mest direkt av skivans samtliga spår. Övriga nio låtar skiftar i kvalitet, som jag ser det, men ingenting är direkt dåligt. Däremot är det här en sådan platta som kräver några lyssningar och mycket koncentration för att man ska komma in i dess stillsamt slående hjärta. Den kräver också öppna sinnen. Här finns många dörrar att öppna, men ingen möjlighet att åka snålskjuts genom rummen. Ibland är musiken murrigt jazzig, ibland souligt smakfull, ofta kryper den fram ur tystnaden och blomstrar sakta. Ungefär som i naturfilmer när man satt kameran på en spirande växt i flera veckor och sedan kör filmen så snabbt att man följer växtens utveckling på bara några sekunder. Lina Westin har gjort ett utmärkt jobb när hon arbetat fram den musik hon själv kallar Transcendental pop och när hon drömt fram melodierna måste hon ha sovit väldigt, väldigt gott.