Betyg - 4
4
Menlöst och anemiskt.
Simple Minds har gått från rätt anonym och glammig new wave på debuten Life in a Day från 1979, till artsy synth-pop på uppföljaren från samma år, till att bli bombastiska hitmakare i mitten av 80-talet. Sedan dess har de dock känts hopplöst ute, trots att både 80-talet och dess melodramatiska sound varit mer eller mindre hett sedan 00-talet, med band som The Killers, White Lies och Editors.
Otaliga Simple Minds-plattor har släppts sedan storhetstiden tog slut någon gång under Ingvar Carlssons första vända som statsminister, men ingen av dem har lämnat något vidare avtryck på sin samtid. Det lär inte heller Walk Between Worlds göra. På det hela taget är det en menlös och anemisk samling poplåtar. Den forna glansen kan anas blott i undantagsfall – till exempel på starka öppningsspåret ”Magic” och i ”Sense of Discovery”s snygga verser och drömska gitarrer. Dessvärre översköljs man som lyssnare allt som oftast av överproducerad adult contemporary-pop, som gör sig allra bäst på Mix Megapol för att sedan falla i glömska.