Propaganda – A Secret Wish (Deluxe Art of the Album Edition)

”Mabuse…!” Den tyska gruppen Propagandas klassiska album A Secret Wish från 1985 återutges på cd i ”mediabook”-format och 180-gramsvinyl tillsammans med ett fylligt häfte om skivans tillkomst.

”The dark religions depart…”

En vårlördag någon gång i mitten av 90-talet vacklade jag omtumlad ut i den sena eftermiddagssolen. Jag hade, med några påsar sega bilar som enda proviant, sett Fritz Langs fyra timmar långa stumfilmsthriller Dr. Mabuse, der Spieler från 1922, om den storhetsvansinnige mästerbrottslingen som styr sitt växande imperium med hypnos och telepati. Jag ångrade inte på något vis att jag valde studentbion framför picknick i parken.

Men utan den tyska gruppen Propagandas kultsingel ”Dr. Mabuse” från 1984 hade jag kanske aldrig fått uppleva Rudolf Klein-Rogge som Mabuse eller de sorgligt bortglömda Gerda Maurus och Willy Fritsch som månfarare på 1920-talet i Frau im Mond. (Fast till slut hade jag nog ändå hittat fram till Fritz Langs filmer genom Kraftwerks ”Metropolis”, men det låtsas vi inte om nu eftersom den här texten handlar om Propaganda.)

”…and sweet science reigns”

”Dr. Mabuse” var för mig den främsta hiten på ett album som trots sin intellektualism inte saknade stora singlar. Med ZTT Records chefsideolog Paul Morley som propagandaminister (häpp) var omslagen fullspäckade med mystiska citat och fotografier som på ett kryptiskt sätt speglade Stephen Lipsons underbart maximalistiska produktion någonstans mellan The Art of Noise, Depeche Mode och… Abba. Här gäller inte ”less is more”, utan mer är alltid mer och det enda som skulle kunna vara mer mer än mer är ännu mer mer.

Suggestiva, åtta minuter långa ”Dream within a Dream” bygger upp stämningen långsamt. ”The Murder of Love” tar vid med oväntat funkig slapbass och ännu mer oväntat jazzgitarrsolo. Den atonalt pådrivande primalskrikterapin på ”Jewel” anländer i tandem med den snällare och mer konventionella ”Duel”.

Sida 2 inleds med tv-sport-fanfarerna på ”p:Machinery” som följs av Josef K-covern ”Sorry for Laughing”. Och så är vi framme vid ”Dr. Mabuse” med Trevor Horns svulstiga syntpukor. ”Mabuse… Don’t be a fool. Kein Zurück für dich!” Efter det är det ren defilering in i mål med ”The Chase”, ”The Last Word” och ”Strength to Dream”.

”For those who heed the call of the machine, we salute you”

Tack vare svenska BMG:s vänliga och generösa medverkan kan Zero jämföra vinylen med cd:n. För de är olika. Nypressningarna följer original-lp:n och cd:ns respektive låtordning från 1985. På cd-versionen ersätts ”The Last Word” av ”Frozen Faces” och några av spåren är längre mixar.

Det kan verka bakvänt att ge ut A Secret Wish ännu en gång, utan bonusspåren som skivan expanderades med på den förra nyutgåvan. Temat är ”the Art of the Album”, vilket innebär att bildmaterial och intervjuer med bandmedlemmarna samt producenten Stephen Lipson skildrar albumets tillkomst och inflytande i ett utförligt häfte.

Spåren är remastrade från originalbanden ”för första gången”, men om jag jämför med min original-lp (”SIB-tryck AB Norsborg” står det på omslaget) på en vanlig dödlig grammofon, och med min icke-fladdermushörsel, kan jag inte påstå att jag uppfattar så stor skillnad att det går att säga något meningsfullt om ljudet. Det låter alldeles ypperligt på den nya pressningen, men det gjorde det på den gamla också.

Betyg? 9 för själva A Secret Wish. Hur motiverat det känns att köpa om en platta man redan har, överlåter jag till läsarens eget omdöme. Men skulle det vara så att du ännu inte äger A Secret Wish, måste du förstås genast rätta till det.

Fritz Langs bisarra, retrofuturistiska universum finner du lämpliga ingångar till i filmerna Das Testament des Dr Mabuse (1933), Metropolis (1927), Frau im Mond (1929) och Spione (1928). Du kan tacka mig senare.