Cold Meat Industry – trettioårsjubileum på Fryshuset

Cold Meat Industry. För den stora majoriteten ett helt okänt begrepp, men för andra mer eller mindre en ikon inom den så kallade industri- och dark ambient-genren. För 30 år sedan i augusti hade CMI sin födelse, och i år 2017 firar de nu sitt trettioårsjubileum på Fryshuset i Stockholm. 800 personer från 43 olika länder från världens alla hörn trängdes och svettades i de fabriksliknande lokalerna på Mårtensdalsgatan. Zeros Martin Sernestrand var en av dem och rapporterar här från helgens festligheter.

1981 föddes idén bakom CMI. Roger Karmanik var inblandad i formationen Selbstmord Organisation. En konstellation som under sin tid i livet, 1981-1984, främst engagerade sig med att släppa egenhändigt producerade kassetter under namnet Enhänta Bödlar.

Det var inte förrän 1987 som allting började falla på plats och Roger Karmanik beslutade sig för att göra slag i saken och starta ett skivbolag. Arbetsnamnet var till en början Triumph des Willens (”Viljans triumf” på svenska) efter en propagandafilm från 1935 av den tyska filmskaparen Leni Riefenstahl, men i stället beslutade han sig för Cold Meat Industry från en av musikgruppen Njurmännens låtar.

Bolagets första release kom i augusti 1987 och inte helt oväntat kom den att bli med Roger Karmanik själv. CMI-01 blev Lille Roger med singeln Undead i 300 exemplar. Skivan sålde snart slut och fick ett varmt mottagande såväl utomlands som i Sverige. Vidare följde i februari året därpå en samlingsskiva i 731 exemplar, varav 31 kopior var numrerade för hand, under namnet In The Shadow Of Death.

Allt eftersom bolaget etablerade sig så tenderade spektrat av musik att expandera. Arcana var ett av banden som indikerade om detta, och med artister som Ordo Equilibrio, Mental Destruction, Ildfrost, Atomine Elektrine och Morthound presenterade CMI på samlingsskivan …And Even Wolves Hid Their Teeth band som gav den något mer oerfarne lyssnaren möjlighet att lära känna artisterna på bolaget.

CMI var vid det här laget, det vill säga 1995, ingen jätteindustri eller guldgruva. Men det går runt och bolaget har en trogen kundkrets som ständigt köper samtliga utgåvor. En normal upplaga brukade ligga på mellan tvåtusen och tretusen exemplar, men ibland kunde det sticka i väg ända upp till nästan femtusen. Under riktigt lyckliga omständigheter, som med Ånden som Gjorde Opprør, det andra fullängdsalbumet av norska Håvard Ellefsen (”Mortiis”), som tidigare varit basist i black metal-bandet Emperor. I och med lanseringen av Mortiis kom CMI att uppnå den framgång som har gjort skivbolaget till ett välbekant och uppskattat namn i flera kretsar än den relativt smala och obskyra industri-genren.

Härmed hade CMI expanderat från att vara relativt litet bolag baserat i Linköping till att bli ett betydligt mer omfattande och etablerat skivbolag. Jag hittade själv bolaget just i och med den här plattan, tillsammans med Hexerei Im Zwielicht Der Finsternis av Aghast, och gick senare bakåt i diskografin och upptäckte mer experimentella saker som In Slaughter Natives, MZ.412 och Brighter Death Now.

Linköpingsbaserade CMI har fortsatt att berika våra liv med intressanta plattor och sedan starten har de gett ut drygt 200 olika releaser med hård musik. Allt från kassetter, vinyler och CD-skivor till en och annan VHS och DVD. Inte sällan i läckert formgivna digipack i starkt begränsade upplagor. Trots framgångarna under mitten av 90-talet så har den senare tidens släpp blivit allt färre och färre. Och så vitt jag vet så släpptes den sista skivan 2013. Ytterligare människor har dock hela tiden blivit intresserade av skivbolaget på senare tid och det märks om inte annat en helg som denna.

Brighter Death Now släppte sin debutkassett Temp Tations 1989 på Börft Records och har sedan dess varit ett av de stilbildande banden inom industri-genren. Roger Karmanik har bättre än någon annan bevisat att det på egen hand ”med modern teknik och god vilja” går att göra suverän musik och samtidigt driva ett bolag. Brighter Death Now står på scen klockan 20 och visar med tydlighet att de fortfarande är ett av de mest intressanta banden inom den nuförtiden så expansiva industri-genren.

Musiken som uppbringas på dessa fyrtiofem minuter är mörk, atmosfärisk industri när den är som allra bäst. Det som är positivt med ett band som Brighter Death Now är ju att du kan komma 15 minuter för sent och fortfarande har du inte missat så mycket, men om du skulle komma så sent till en grindcore-spelning skulle alla kvällens band redan ha spelat klart. Nej, men skämt och sido, även om jag förstår kritikerna som anser att det här är lika kul som att käka en burk valium och sedan gå på krogen kan jag ändå inte låta bli att älska det tunga och stämningsfulla mörkret Brighter Death Now skapar.

MZ.412 har i likhet med sina bolagskamrater i Brighter Death Now övergett allt vad melodier heter och övergått till betydligt brutalare tongångar. Eller jag vet inte ens om man kan kalla det för musik. Det är inga direkta tonföljder utan mer ett konstant oväsen. Det låter som att avgrundens djup öppnas på scenen och sedan väller utöver oss i publiken. Det är som att hela min kropp darrar av all distortion och att mina inre organ förvrängs utifrån och in. MZ.412 är en knäpp på näsan för alla som tror att all musik måste ha en tydlig början och slut. Att det inte finns hård musik utan bas, gitarr och trummor.

Lördagen börjar för mig med Raison d’Être som går på scenen klockan 18:35. Trots att jag har varit bekant med CMI i större delen av mitt vuxna liv är mina kunskaper om Peter Andersson och hans Raison d’Être lika med noll. Visst, jag har sett reklam för hans musik i olika tidningar och på flyers, men så långt som till att sätta foten över tröskeln och lyssna på Raison d’Être har jag aldrig gjort. Till nyss anonyma Raison d’Être gör tyvärr inte om Brighter Death Now och MZ.412:s bravad från i går. Visst är det kul med väldigt dyster och långsam dark ambient-musik, men inte i 45 minuter, och inte när jag är kissnödig.

En av kvällens och kanske helgens höjdpunkter är i stället In Slaughter Natives. Bildade av Jouni Havukainen 1985 var de ett av de första banden på CMI, deras självbetitlade kassett var begränsad i en upplaga av 450 exemplar och fjärde releasen på bolaget. Det verkar som om folk tagit till sig denna musik. Och det är inte konstigt. In Slaughter Natives är, i sammanhanget, ganska lättillgänglig industri. Det finns en tydlig låtstruktur och även om musiken är hård är det inte i närheten av till exempel MZ.412:s mangel.

Sista dagen på festivalen börjar för mig med att jag och min vän Anna Hulth träffar Mortiis som soundcheckar. Anna skall fota och jag skall intervjua honom för min nya bok om extrem metal i Sverige. Efter mitt samtal med Mortiis tänker jag på det journalisten Fredrik Strage sa någon gång ”Ju brutalare musiken är. Ju mer folk sjunger om att stycka flickscouter och offra dem till satan, desto mer säker kan man vara på att både artisten och fansen är supertrevliga.” Och även om Mortiis kanske inte sjunger om att stycka flickscouter så är han verkligen supertrevlig.

Jag hade i princip förlorat allt hopp om att få se Mortiis live. Andra albumet, Ånden som Gjorde Opprør, var en riktig höjdare, men tyvärr missade jag de framträdanden Mortiis gjorde 1996 och runt där. I en FB-uppdatering jag läste från CMI fick jag reda på att mannen med den stora näsan skulle framträda med Ånden som Gjorde Opprør för första gången någonsin på CMI-festivalen nu i höst. Jag blev minst sagt överraskad och glad.

Ni som har hört Ånden som Gjorde Opprør vet vilken polerad diamant han sitter på. Gillar man brädspel och äventyr så får man verkligen hela paketet med Mortiis. Det är som att kliva in i en blandning av J.R.R. Tolkien:s ”Sagan om ringen” och klassiska fantasy-rollspelet Drakar och Demoner. Ett väl uttänkt koncept som spänner över låttitlar, skivomslag och liveframträdanden. Hans idé målar upp en fiktiv värld som lyfter skivan ofattbart mycket och med en omtolkning och uppdatering är detta framträdande nästintill oslagbart. Jag är såld på denna platta, den är så känslofylld och vacker att det inte finns.

Andra intressanta artister och band som uppträdde i helgen var (i bokstavsordning): Arcana, Archon Satani, Coph Nia, Desiderii Marginis, Deutsch Nepal, Morthound, Ordo Rosarius Equilibrio, Sanctum, Sephiroth och Sophia.