Lebanon Hanover är en mörk postpunk-duo bestående av Larissa ”Iceglass” Georgiou från Schweiz och William Maybelline från England. För närvarande är de baserade i Berlin. Lebanon Hanover grundades 2010 och ligger på Fabrika Records tillsammans med bland annat grekiska Selofan, turkiska She Past Away och isländska Kaelan Mikla. Och den 15 september spelade de på Klubb Död, Nalen i Stockholm.
Jag åkte MTR Expresståg till Stockholm klockan 06:00 från Göteborg och skulle vara framme klockan 09:31. Tyvärr blev det signalfel så tåget stod stilla i cirka 30 minuter precis före Stockholm C. Väl framme tog jag mig ut till Humlegården och Kungliga biblioteket för att göra lite research till min nya bok. Jag älskar verkligen institutioner som Kungliga biblioteket och möjligheten att få sitta och läsa i en massa gamla musiktidningar och fanzines som sedan länge redan försvunnit från även de mest välsorterade antikvariat.
Sedan mötte jag upp min kompis Robin Ljungberg på Goodstore, Åsögatan för att luncha på deras café Delivore. Som alltid väldigt gott och mycket trevligt. Mätta och glada åkte vi t-banan till Hotel Birger Jarl och checkade in. Här vilade vi någon timme och gjorde oss hemmastadda på hotellrummet. En aning rastlös gick jag ner till Stockholms Serie- & Skivhandel på Sveavägen. Shoppade lite skivor och dvd-filmer. Ett stenkast därifrån ligger japanska restaurangen Kokyo. Här åt jag trerätters bestående av fyra bitar sushi till förrätt, en wok till huvudrätt med tofu, sojaprotein, shiitakesvamp, skogsöronsvamp och färska grönsaker. Väldigt gott! Till efterrätt åt jag en fruktpaj med tofuglass och chokladsås.
Klockan 22 gick jag bort längs Tulegatan, Rådmansgatan, Birger Jarlsgatan och Regeringsgatan. Vit byggnad i sten och hemskt ståtlig, ligger Nalen mellan St Johannes kyrkogård och tidigare nämnda Humlegården. På grund av högt biljettryck hade kvällens konsert flyttats från den något mindre scenen kallad Nalen Klubb till större scenen Stora Salen. Lokalen var lite som en labyrint för mig som inte varit där förut, men ljudet av förbandet Isolated Youth ledde mig snart rätt. Isolated Youth lät lite som ett ungt och frenetiskt Broder Daniel, men något mer dystert kanske. Helt okej.
Dj-paret, Marianne Stjärnsäter och Sebastian ”Poeten” Hedberg, spelade Joy Divisions ”She’s Lost Control” och William Maybelline kom fram och installerade sina instrument. Ytterligare några minuter senare och Kites ”Jonny Boy” tonades ut, ljudet av Larissa Iceglass gitarr påbörjade introt till första låten och stående längs framme vid scenkanten slöt jag ögonen och lät mitt huvud svänga fram och tillbaka i takt till trummaskinen. Jag var förlorad.
Kanske 35-40 minuter senare gick duon av scen, publiken applåderade och ropade ”En gång till”. Då äntrade Larissa Iceglass och William Maybelline scenen återigen. Nu tillsammans med göteborgssonen Tobias Bernstrup i deras gemensamma discohit ”Babes of the 80s”. Det glittrade och skimrade. Tobias Bernstrup var vacker som få. En perfekt inramning.
Bäst i kväll var så klart ”Gallowdance”. Om den svenska publiken nu äntligen upptäcker Lebanon Hanover känns det helt rätt att det är denna singel från 2013 som banar väg.