Jämställt och utsålt i Västervik

Visfestivalen i Västervik har passerat 50 år men befinner sig knappast på “döhalvan”. Tvärtom har festivalen följt med i sin tid och årets upplaga, den 52:a i ordningen, bjöd på ett intressant program som inte bara var helt jämställt utan även lyckades sälja ut ruinen.

I decennium efter decennium var det Hansi Schwarz som styrde och satte sin prägel på Västerviks visfestival och när han sorgligt gick bort 2013 var många såklart oroliga för festivalens framtid. Sonen Calle Åstrand har dock visat att engagemanget för svensk visa i allmänhet och Västerviks visfestival i synnerhet tycks vara något som finns i blodet och har på ett strålande sätt fört traditionen vidare.

Förra året fick Visfestivalen pris för att vara den första jämställda festivalen i Sverige, en ambition som uppfylldes även detta år. Festivalen har även breddat sig musikaliskt och plockat in artister som inte är traditionella visartister, som exempelvis Petter, Weeping Willows, Bo Kaspers orkester och Titiyo under de senaste åren. Fortfarande är det artister av typen Jack Vreeswijk, CajsaStina Åkerström och Finn Zetterholm som utgör basen, men programmet består numera inte längre bara av “någon med en gitarr på magen som sjunger Bellman” och det är nog rätt tänkt. Och breddningen verkar uppskattas av publiken, på lördagen meddelade Calle Åstrand att i år var första året som alla tre dagarna varit utsålda.

Fast egentligen är det mesta sig likt och den magiska stämning som så många artister talat om genom åren håller i sig. Och för den som gillar nostalgi var den inledande torsdagen något av en resa tillbaka till 70-talet. Bland bokningarna fanns John Holm och Grus i dojjan som båda slog igenom vid den tiden. Detsamma gäller Eva Dahlgren. CajsaStina Åkerström och Jack Vreeswijk återknyter också till den tidseran eftersom de till stor del sjunger sina föräldrars sånger. Christina Kjellson är visserligen inte purung men framstår i det här musikaliska sammanhanget som rena ungdomen eftersom hennes material är från 90-talet och framåt.

Fredagen bjöd på en mer spretig kompott med Nicke Borg, Kajsa Grytt, Julia Frej, Finn Zetterholm och Magnus Carlson i uppställningen. Den sistnämnde hade med sig ett tight band och gjorde ett starkt framträdande med sin skönsjungande röst. När han framförde de engelska versionerna av “Från och med du” och “Kärleken är” ställde sig publiken upp i bänkraderna och jublade.

Lördagen inleddes av de lokala favoriterna Bröderna Berg som med den populära “Maskvisan” och andra humoristiska inslag fick upp humöret direkt hos publiken. Detsamma gällde Ola Aurell som var kvällens konferencier och underhöll med sin unika textskrivartalang mellan de övriga framträdandena. Ellinor Brolin är en rätt ny vistalang som specialiserat sig på att tolka Kjell Höglund. Hon kompades av visnestor Johan Johansson och möttes av uppskattning från folket i ruinen. Linda Ström från Cookies and Beans var näst på tur och bjöd publiken på sin karaktäristiska röst.

Allvarlig och pretentiös är två epitet som man gärna sätter på Tomas Andersson Wij, och de får nog sägas stämma. Men han har också en närvaro och ett sätt att beskriva Sverige som går hem hos musiklyssnarna, och detta bjöd han på under lördagskvällen. Under kvällen gjorde även Mika Olavi ett inhopp. Han är årets stipendiat av det årliga stipendium som delas ut till elever vid visskolan i Gamleby och visade med sitt dragspel och sina finurliga texter varför det blev han som fick det.

Anders Wendin stod för en av kvällens absoluta höjdpunkter och vann nog en hel del nya fans med sitt humoristiska, innerliga och intensiva framträdande. När mörkret börjar falla på lördagkvällen och vätskeinnehållet i picknickkorgarna börjar sprida sig i blodet kan det lätt börja sorlas ute bland publiken men Anders Wendin lyckades att få åhörarna att lyssna koncentrerat. Men när Miss Li gick på strax efter fick de släppa loss. Med sin energi och sitt sväng fick hon publiken att stå upp i bänkraderna från första låten och framåt. En hejdundrande avslutning på en som vanligt trevlig visfestival i Västervik.