Miriam Bryant på Västerås cityfestival

Den 30 juni uppträdde Miriam Bryant på den årliga cityfestivalen i Västerås. Med såväl nya som gamla låtar var det ett fett framträdande från början till slut.

Det är alltid svårt att ha förväntningar på konserter man ska se. Det beror helt på ljud och ljusteknikerna, nivån på publiken, vädret, you name it. I många fall kan det även vara så att artisten låter förjävlig live. Man kan ju faktiskt göra mycket med en dator och ett musikprogram.

Miriam Bryant är en ung, tuff tjej som också gjorde ett fantastiskt uppträdande på årets cityfestival. Även om Västerås invånare är aningen platta och därför verkade mer eller mindre avtrubbade under hela konserten, så träffade Bryants energi oss musikfantaster med basen i hjärtat direkt i själen.

Det krävs rätt mycket för mig för att jag ska bli fascinerad och imponerad av en konsert. Som sagt är det många saker som ska stämma för att jag ska tycka att det är bra. Miriam Bryant är nog en av de få personer jag skulle kunna bli imponerad av, även om ljudteknikern skulle ha varit kass. Hon ger en känsla av att det som sker, det sker och är inte rädd för att skämta och göra lite narr av sig själv. Det är en typ av ”obrydd” aura hon utstrålar, och det ger en väldigt avslappnad upplevelse när det känns som om hennes stående tanke är ”fuck it”.

Det Sveriges musikscen behöver är fler orädda, kvinnliga musiker. Sådana som inte tar någon skit och inte viker sig för musikmännen och utomståendes eventuella klagande. Det finns ett fåtal sådana i Sverige, bland annat Little Jinder, Stina Nordenstam, Julia Frej, men inte minst Miriam Bryant. Hennes utstrålning, energi och ”det blir som det blir men oavsett så kommer det bli fett”-känsla är hon en fantastisk representant för musiksverige, och jag håller tummarna för att hon alltid kommer stå rak i ryggen, gå sin egen väg och fortsätta skriva grym musik.