Red Lorry Yellow Lorry – Albums and Singles 1982-1989

I en magnifik box som ger oss alla singlar och fullängdare, från starten till fjärde fullängdsskivan, samlas tillsammans med ett löjligt röj också den där förvirringen som alltid har omgärdat det här bandet. I det medföljande häftet intervjuas David Wolfenden som redan i första meningen nämner The Sisters of Mercy… Visst, Red Lorry Yellow Lorry är från Leeds, deras musik var en enda malande mörk excess i trummaskiner, larmande gitarrer och Chris Reeds mörka, mässande röst, men att bunta ihop dem med andra ledsna band från Leeds som ovan nämnda systrar, The March Violets eller The Mission är att missa målet med en hel flottfärd över Styx.

Istället för att ständigt tappa fotfästet och irra omkring i mörka korridorer för att försöka finna något att kalla en identitet som kunde vara längre än en kvart, så ägnade Reed och Wolfenden sig åt att vara kompromisslösa på riktigt. Detta blir själva essensen i RLYL:s korta men intensiva karriär. De gav aldrig några sminktips, de paraderade inte omkring på någon cat walk draperade i spindelnät, de förhävde sig inte i musikpressen och de satte aldrig några blommor i håret eller pudrade vetemjöl på sina hattar och rockar och suckade drömmande framför sina speglar. De spelade istället stenhård rock med massiva gitarrväggar, trummor som vevade som ilskna sjömäns knytnävar och de gjorde det med ett förvånade men sensationellt groove där basen studsar fullständigt obekymrat omkring i något jag bara kan beskriva som ett privat universum inneslutet i en blykista. Och de gjorde det på låt efter låt, skiva efter skiva och turné efter turné. Samlat i en box på det här viset sammanfattas detta så himla tydligt att det bara är att ge upp helt och hållet för dessa skenande lastbilar och lägga sig raklång i deras väg.

Missförstå mig dock inte, detta är inte en box för arkeologer eller nostalgiker. Detta är en box för framtiden. Precis som MC5, The Stooges, Wire och Killing Joke hela tiden lockar nya lyssnare i nya generationer så borde RLYL göra det samma. Det är inte fråga om att RLYL förtjänar nya lyssnare, det är mer en fråga om att nya lyssnare förtjänar att finna RLYL och upptäcka samma tidlösa kvaliteter som bandet levererade lika självklart som juli fortfarande levererar nyckelpigor. Hur man än vrider och vänder på saken så är riktigt bra, uppkäftig och blytung rock alltid lika aktuellt. Det har vi vetat i över 60 år nu. Vi kommer att vara fortsatt medvetna om detta under överskådlig tid. Det är bara att packa med sig Red Lorry Yellow Lorry-boxen i bagaget och fortsätta framåt som om det alltid kommer att finnas en morgondag. Och precis som med den där nyckelpigan så kan något som är så tidlöst och perfekt endast få ett toppbetyg, för under skalet finner vi bara vingar, vingar, vingar.

Recensionen skriven av Richard Hansson (bekant från Dvala, Amusik och andra intressanta konstellationer)