Lucifer’s Aid – New To Reality

Inledningsvis låter ”Unfollow me” som rytmiskt hamrande på stål, innan synthen, sången och de tunga kroppsslagen gör entré. Carl Nilsson (The Operating Tracks och Lithium) har under metalklingande bandnamnet Lucifer´s Aid skapat ett brutalt, dansant och riktigt hårt debutalbum. New To Reality är målad med bly och trenden av ny lyckad svensk EBM håller i sig.

Att göra nyskapande EBM tycks lika omöjligt som att göra nyskapande punk, rockabilly eller honky tonk. Det ligger i genrens natur att man inte kan lämna rötterna för mycket utan att samtidigt hamna utanför ramarna för vad som är vad. Däremot kan man göra som Carl Nilsson: ett gäng stenhårda EBM-låtar med viss industriinriktning, fixa ett sammanhängande sound som ljuder likt en hörbar röd tråd genom plattan, tillföra en hotfull och smått maskinell närhet via sångrösten som i sin tur gifter sig väl med det monotona, rytmiska pumpandet och voila; New To Reality är född och plattjäveln är stabil som en bazookaladdning genom ett tändstickshus. Skivans längd på 39 minuter är perfekt. Det är ungefär så länge man kan koncentrera sig helhjärtat på en attack som denna och dessa 39 minuter bildar tillsammans tio låtar som lär uppskattas av många och avskys av ännu fler. Den här musiken är nämligen inte gjord för att smeka medhårs eller dalta med lyssnaren. Det är på något vis allt eller inget, ta det eller skit i det, känn dig som hemma eller stick härifrån. Några medelvägar öppnas inte. Här finns inte tillstymmelse till andningspauser eller meditationsövningar. Låtarna är närmast påträngande, offensiva, rätt i ansiktet på lyssnaren – hela tiden! Skulle New To Reality kunna anta en mänsklig skepnad skulle skivan vara en gigantisk robot av solid stål, ingenting mer själsligt eller köttigt än så. Men den skulle vara en vilt dansande robot på sina fötter av bly.