Hanutten – sjunger om psykisk hälsa

Hanutten, eller Hannah Harvigsson som hon egentligen heter, är skåningen som vågar sjunga om och öppna upp för diskussion om psykisk ”hälsa”, som hon vill kalla det. I dagens samhälle är det fortfarande, tyvärr, mer eller mindre tabubelagt att prata om psykisk ohälsa. Sjukdomar som är minst lika farliga för människan som fysiska sjukdomar. Jag har pratat med Hannah för att få en inblick i hur hon resonerar kring detta.

Hur länge har du skrivit musik?
– Jag började skriva min egen musik när jag gick på högstadiet. Jag gick i en stökig klass och det var mycket känslor och frustration som jag behövde ventilera. Musikrummet var en av de få tillfälliga räddningar som fick mig att orka gå till skolan varje morgon. Min storebror gav mig min första gitarr när jag började sjuan och jag började ganska så snart skriva musik och text ihop.

Vad inspirerar dig mest?
– Åh… Hmm… Jag blir väldigt inspirerad av människor som har passion. Då syftar jag på alla som älskar och brinner för något som de anser vara det bästa som finns och som försöker fullfölja det. Det är mer sällsynt än vanligt idag att våga följa det vi tycker om bäst, för att det finns en risk. En risk att ’’misslyckas’’ och en risk för att inte ha en stadig grund. Därför gör vi oftast det vi tycker bäst om, vid sidan om eller till en framtida dröm som vi kanske kan göra när vi är pensionärer om vi har energi över när vi inte har lika mycket att ”förlora”.

– Jag tror att en hel del kan känna att det är ett löst upplägg och att det är svårt att sätta upp sina egna regler, mål och förväntningar för att klara av vardagen. Och det är det. Det är betydligt mycket svårare att själv bestämma sina på- och av-knappar, men det är också det bästa som finns. Frihet i fantasin. Jag tror att människan blir uttråkad, nedstämd och grå om vi gör samma saker dag ut och dag in som håller samma kurva under för lång tid. Jag uppmuntrar till att våga och skulle det gå åt helvete den första gången så har du en guldgruva med metoder att utveckla tills nästa gång!

Hur kommer det sig att du valt att skriva om psykisk ohälsa, trots att det (TYVÄRR!!!!) är så pass tabubelagt?
– Jag väljer att betona det jag jobbar med som psykisk hälsa då jag skriver om mötet mellan destruktiva och hoppfulla känslor. Jag skriver om sådant som jag anser behöver en eller flera ventiler, bland annat destruktiva känslor. Men jag skriver också om de känslorna som uppkommer när vi hittar hopp, mod och styrka. Skivan som jag har gjort är en skiva som är fylld av färg men som är lackat med ett svart filter utanpå. Allt det sprudlande liv som vi bär på men också det som är gömt, skamligt och tungt.

– Det är livsviktigt att jobba med att hitta uttryck och att förlänga uttryck. Till exempel att prova att ventilera känslan – ångest – i ord som sedan växer till att bli en bild, som sedan växer till att bli ett ljud, som sedan växer till att bli… och så vidare. Det är både utmanande och förlösande och något som jag brukar jobba mycket med när jag håller i workshops.

Vad vill du åstadkomma med din musik?
– Det är en jättesvår fråga, men framförallt så vill jag kunna känna fullt ut utan att få känslan av att jag borde hålla tillbaka. Min musik har på senare tid blivit ett verktyg för att utvecklas känslomässigt och det är jättehäftigt att upptäcka. En dröm hade varit att få göra en känsloturné och att få sprida färgen, orden och konceptet på de stora scenerna runt om i Sverige för att fler ska bli medvetna och börja jobba med sin egen känslobank.

Vilka vill du nå ut till?
– Jag har försökt klura på den frågan i flera år och jag har kommit fram till att mitt svar är: Människor. Jag vill nå ut till människor. Ingen indelning, ingen särskild ålder, inga krav. Människor.

Hur stor vill du bli?
– Haha, vilken absurd fråga egentligen. Vad svarar en på det? Universum sägs vara oändligt och det hade varit fantastiskt roligt att få hålla på med mitt arbete så länge jag orkar och finns. Jag tycker att det kan vara lite obehagligt att sätta sig själv i kontext till att stå inför ett publikhav på 20 000 personer eftersom det känns så surrealistiskt men det är också en tanke som får mitt hjärta att slå extra fort.

Har du någonsin tvivlat på dig själv och dina kunskaper? I så fall, varför?
– Jag tvivlar en hel del. Dels så växer vi upp (framförallt tjejer och transpersoner) med mindre uppmuntran och mindre förutsättningar inom musik eftersom musikbranschen domineras av cis-män.

– Jag tvivlar också för att vi har ett ”lagommått” i Sverige som gärna berättar hur mycket plats och uppståndelse vi får göra. Men mina tvivel har börjat bli färre och jag försöker tömma mina hjärnspöken ofta för att kunna fylla på med annat. Jag stärks jättemycket av mina kvinnliga och transpersoners musicerande, historier och mod.

Vad motiverar dig?
– Just nu är jag i en period där jag har lite svårt med det där. Det är lite som att jag har jetlag som aldrig går över. Det är svårt att sätta fingret på vad som ger kraft och energi men jag skulle säga att jag blir motiverad när jag har vilat ut och laddat om och befinner mig på nya ställen i världen. I helgen åker jag till Italien och hoppas finna ny inspiration.

Vilken låt ligger dig varmast om hjärtat?
– Just nu får jag nog säga.. ”En stund på jorden” med Laleh. Jag tycker att den summerar livets mening i det stora hela och är otroligt vacker både i text och melodi.

Vilka band eller artister inspirerar dig mest och varför?
– Jag har nog en ganska smal musiksmak skulle jag vilja påstå. Jag är dålig på att hitta ny musik och jag lyssnar gärna på mina gamla spellistor om och om igen. Jag skulle vilja bli bättre på att utforska lite mer. Den inspirationen som jag kommer att tänka på och som har påverkat mig under åren är, bland annat, Queen, Laleh, Emil Jensen, Bo Kaspers Orkester och Miss Li. Det har gått i perioder men framförallt lyssnar jag på svenska artister som jag tycker har ett uppriktigt och naturligt uttryck.