En del band engagerar, vissa bjuder på en oförglömlig show och andra öser på utan tanke på att natten till slut övergår till morgondag. Någonstans i kombination mellan alla tre högst imponerande karaktärsdrag finns bandet KNASH. Bandet, med sina rötter i Stockholm, spelade torsdagen den 25 augusti på Berns och visade en sida av svensk popmusik som i brist på bättre termer närmast kan beskrivas som fantastisk.
Till att börja med bör den fruktansvärt samspelta instrumentella biten avhandlas. Trummorna och basen utgör en grund stabil nog att få även den mest ölstinna publikmedlemmen att stå rakt. På den grunden läggs sedan gitarrerna. Slingor, riff och tuggande komp bygger på och nyanserar. Som avslutning kommer sången. Stark och med budskap som förhoppningsvis får den allra mest inskränkta person att förstå vikten av.
Att förmedla en känsla genom musik är inte helt lätt. Många har försökt och misslyckats. Men KNASH gör det med bravur, vilket minst sagt är en bedrift. Bra är det. Tight som en soulstudio i den amerikanska södern på 60-talet och texter som upplyser om den verklighet vi lever i 2016. Släng ett öra eller två på den senaste singeln ”Let a Sister” och dras med på en härligt uppfriskande och lärorik musikalisk resa.