Svenska Akademien – Pondus-pågar som är finurligt rappa i käften

I Skåne har fröet till den skånska raggan verkligen fått gro och utvecklas. Svenska Akademien är bandet som gör intellektuell rap-musik till sköna reggaetoner. Kärlek och ett laddat samhällsengagemang finns ofta närvarande i gruppens texter. En stunds intressant reflektion över gruppens betraktelser och dess utveckling uppstod under nedan intervju under Ökända Musikfestival med de två frontfigurerna, Ivan Olausson-Klatil (General Knas) och Carl-Martin Vikingsson (Sture Den Yngre).

I era texter kan man både hitta ett visst politiskt intresse och ett kärleksbudskap, varför är det viktigt för er?
– Både jag och Ivan är mycket politiskt intresserade, inleder Carl-Martin. Vi samtycker inte alltid eller gillar ständigt samma diskussionsämnen, men vi står på en gemensam värdegrund i ämnen som kärlek, det mystiska och i de religiösa och existentiella livsfrågorna.
– För oss finns det en naturlig drivkraft och energi för våra texter inom de ämnesområdena, fyller Ivan i. Musiken har blivit kanalen för att nå vidare ut till andra med våra funderingar. Jag och Carl-Martin har också hittat vår gemenskap i den altruistiska kärleken. Vi känner ett broderskap i det. Jag har dessutom svårt att skriva om några andra ämnen. Det funkar bara inte för mig.
– En attraktion för att skriva om kärlek och politik uppstod tidigt i vårt kollektiva samarbete, utvecklar Carl-Martin. Jag hade skrivit tre till fyra låtar som ensam textförfattare/rappare i Svenska Akademien. Redan då kallade jag mig Sture Allén den Yngre. Simon Vikokel (DonCho) proddade och Risto var med och rappade på några låtar. Ivan flyttade sedan tillbaka från London, där han hade lyssnat mycket på ragga och dancehall som typ Bounty Killer. Simon hade en studio hemma i sin lägenhet i Tumba och där också sedan Ivan gjorde entré på nytt. Vi hade jobbat ihop tidigare. Ljuvlig musik uppstår sedan mellan oss och låtarna ”Vanligt hyfs, Sunt förnuft” och ”Snapphaneklanen” uppstår. Ivan utmanade sedan mig vidare i skrivandet och det sporrar oss till att vilja skriva mer, dels om politik och dels om kärlek.

Foto: Svenska Akademien, © Roughlynx pictures

Varför valde ni att uttrycka er talang via skånsk dialekt och reggae?
– Vi talar skånska och är uppväxta med det, svarar Ivan blixtsnabbt. När Svenska Akademien lade grunden för hur vi skulle låta lanserades många rappare från Stockholm t.ex. artister som Petter och Looptroop Rockers. De skulle ha en image bestående av rap, glamour och dricka exklusiv öl. Vi tyckte att det var tramsigt. Vi ville vara tuffare än så och kände att vi kunde prestera bättre musik och med mer styrka. Vi behövde också kommunicera slagkraftigt med våra politiska ämnen. Det självklara valet för att uttrycka våra alster blev därför att göra det på skånska. Vi är stolta över vår dialekt. Den har stark pondus.
– Reggae svänger dessutom bättre på skånska anser vi, säger Carl-Martin och ler.

Vad är det bästa med att få stå på scen?
– Att tvingas till frivilligt att fokusera på att vara i nuet, berättar Carl-Martin. I min personlighet vilar ett ständigt behov av att planera vardagen och att tänka på morgondagen. När jag eller vi tillsammans står på scen får jag stänga av allt det där och bara vara här och nu. Det betyder mycket för mig. Den där så kallade sköna nu-känslan som infinner sig mellan oss på scen.

Foto: Svenska Akademin live, © Thomas LB Johansson (TOJ Photography)

Vad inspirerar er till att skriva musik?
– I bandets begynnelse hade vi hittat rätt nivå med den typ av musikalitet vi ville ha, förklarar Carl-Martin. Det fanns dock ingen som frontade. Jag hade skrivit lite texter när jag var trummis i ett punkband. Vi kom fram till att välja två som skulle bli bandets frontfigurer. Det blev en intressant mix. Vi belyser ämnen från två olika perspektiv när vi skriver. Det finns mycket glädje i det. Det stimulerar skrivandet.
– Det har vi aldrig ångrat, inflikar Ivan. Carl-Martin och jag blev redan vänner under vår gymnasietid. Vi reflekterade redan då över livet och har fortsatt med det. Vi utmanar varandra till att filosofera över livet. Det har varit en stor grundbult för inspirationen till att skriva texter för musik. Svenska Akademien har sedan blivit en förlängning för att nå ut med våra tankar. Vi har tillsammans skrivit det flesta texterna till låtarna för bandet.

Varför väljer ni att uppträda på Ökända musikfestival (vad tilltalas ni av)?
– Jag har en släkthistoria som sträcker sig 100 år tillbaka i tiden från ön Hven, avslöjar Ivan. Rot-reggae blir till något alldeles extra här för det är här som jag har mina rötter. Det är också lite av en tradition att stödja denna musikfestival. Det blir 5 år på denna scen för mig i år. Jag tilltalas av grundtankarna för arrangemanget och stämningen. Den är kärlek. Det var även bestämt att vi båda skulle uppträda solo redan tidigt i upplägget av artister. Vi avslutade vår ensemble Svenska Akademien officiellt för 8 år sedan. Sedan tog vi upp samarbetet på nytt för 4 år sedan. Nu har vi repat i några dagar och energin är lika stark ännu i låtarna.
– Att kunna leverera en ny variant på Svenska Akademiens uttryck är alltid lika kul, inflikar Carl-Martin. För mig är det även en enorm tillfredställelse att stå på scen tillsammans. Ivan nickar instämmande.

Finns det några gränser för er musik?
– Ja, mullrar Ivan med sin basröst. Jag kan inte skriva kommersiellt sliskig partymusik. Det går bara inte. Det blir som att äta något som man äcklas av tycker jag.

Hur kom ni på vad ni skulle heta som grupp?
– Vårt namn uppkom via snille och smak, skrattar och svarar Ivan spontant.
– Under nittiotalet var jag trummis och textförfattare i olika punk-, ska- och reggaeband i Landskrona, inflikar Carl-Martin. I den sista inkarnationen i ett av banden klev Ivan in som sångare, för att han vågade och var sugen. Några år senare började jag rappa. Inspirerad av Wu Tang Clan ville jag bygga någon sorts kollektiv av producenter och MC:s. Jag döpte det till Svenska Akademien och tänkte mig att det till slut skulle bli arton medlemmar såsom De aderton i den ”riktiga Svenska Akademien”. Så många blev vi inte, men namnet fick vara kvar för att det kändes bra.
– Och det gillar vi än idag, kommenterar Ivan. Det är här för att stanna. Det har sin styrka och energi kvar.

Vad tycker era familjer om er musik?
– Min frus familj gillar i huvudsak irakisk musik men ändå så gillar de också vår, säger Ivan. Det är coolt. Min mamma gillar även låten ”12/12” med mig som General Knas trots att hon inte gillar budskapet i den. Så mina familjer uppskattar musiken som kommer från mig och oss.