Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Ett gäng fransmän som brinner för elektronisk pop och hela tiden utvecklas framåt. De är aktuella med albumet Reality men samtidigt har ett eget och modernt sound. Neon Lines är bandet som gör det som många trott var omöjligt. De skapar popmusik som låter rätt för nutiden och med ett sound som upplevs som nytt.
När bildades Neon Lines och vad inspirerade er till att börja spela tillsammans?
– Vår gitarrist Christian Ohrel, keyboardist Lionel De Fontenoy och jag satt i Lionels inspelningsstudio och gjorde musik, berättar trumslagaren Gary Huck. Där lärde vi känna vår blivande sångare, Michael Pierrel, som var på plats och lyssnade. Det klickade direkt mellan oss, så vi frågade om han ville bli vår sångare. Han blev smickrad och tackade ja. Sedan blev vi kompletta i februari 2015, när vi fann vår basist Michael Dodin. I detta skede började också vi att göra all musik tillsammans, som en enhet. Lionel mixade och remastrade sedan slutprodukten av vårt samarbete, albumet Reality.
En personlig fråga till er alla: vad betyder det för er att lira i Neon Lines?
– Det är viktigt för mig att få skapa musik, förklarar Michael P. Det fyller mitt liv med glädje. Jag älskar elektronisk pop och Neon Lines ger mig möjlighet att kunna leva ut den passionen.
– Jag kom till insikt om att jag älskar att stå på scen när vi till slut stod på scen, avslöjar Michael D. med ett stort leende. Nu har jag blivit beroende av det, haha. Man skulle kunna säga att jag blev pånyttfödd genom Neon Lines. Bandet ger mig positiv energi i livet. Jag får även en kanal att kunna uttrycka känslor genom, vilket känns viktigt. Jag jobbar som psykolog till vardags. I mitt arbete lyssnar jag mycket på människor. När jag får vara kreativ och spelar i Neon Lines är det istället jag som kommunicerar med omvärlden. Det ger mig en härlig känsla! Jag gillar även det tekniska musikskapandet och hur vi jobbar mot gemensamma mål och växer tillsammans.
– Även för mig är det musikaliska samarbetet oerhört värdefullt, nickar Gary. Det är både kul och givande att kunna dela så många häftiga upplevelser med de här coola snubbarna. Vi skapar liksom ett eget universum och bandet har blivit något av en livsstil. Vi gillar ju dessutom samma typ av musik och det ger mig också mycket inspiration när vi samarbetar.
Foto: Neon Lines, Copyright Neon Lines
Vad gör Neon Lines unika i musikvärlden?
– Jag skulle vilja säga att vi har en annorlunda och utmanande ljudbild, svarar Gary. Vi inspireras olika som individer vilket innebär att vi plockar element från olika håll och sätter samman dem på ett ovanligt sätt.
– Man kan hitta influenser från både Coldplay, Muse och Depeche Mode i vår musik, men vi kombinerar dem med helt andra inslag och skapar en spännande hybrid, utvecklar Michael D.
Har era texter något huvudtema?
– Nej, vi behandlar ett stort antal ämnen, både händelser vi upplevt personligen och saker från fantasins värld, säger Gary. Vi låter sedan lyssnarna göra egna tolkningar och en egen resa utifrån vad vi skapat.
– Jag tycker att vi kanaliserar olika områden av glädje och sorg, menar Michael P. Det gör att folk nog ganska lätt kan hitta ingångar till att kunna identifiera sig i våra texter.
– Om du frågar mig, så anser jag att vi framför ett budskap som består av en mix av tankar och känslor om livet, kärlek, kvinnor, existens och framtiden, summerar Michael D.
Foto: Neon Lines, Copyright Neon Lines
Vad vill ni säga till publiken med ert nya album, Reality?
– Det finns inget direkt budskap, utan vi vill snarare återge den atmosfär som råder i livet, att inget är svart eller vitt, utan allt består av övergångar, svarar Gary. Kanske kan man säga att vi vill att folk ska njuta av tillvaron, älska och ta tillvara på varje dag?
– Ja, men även att lyssnarna ska reflektera över sin samtid och framtid, fortsätter Michael P. Vi har hunnit leva ett tag och då kommer det sig naturligt att fundera över existentiella frågor och återge känslor för var man står på livets trappa.
– På sitt sätt är Reality en analys av olika livsupplevelser, förklarar Michael D.
Om ni fick göra en duett med valfri artist som ”featuring singer”, vem hade ni valt då?
– Dave Gahan hade varit en sensation, svarar Gary entusiastiskt.
– Nej, nej, det är såklart Bono från U2 som gäller, menar Michael P leende.
– Ni har båda fel, skrattar Michael D. Självklart Matthew Bellamy. Jag säger bara ”Muse, Muse och åter igen Muse”… det finns inga andra alternativ, haha.
Vilket elektroniskt popband inspirerar er mest och på vilket vis?
– Depeche Mode, svarar Gary utan tvekan. Jag gillar hur de har utvecklats över tiden. Dessutom tycker jag att Dave Gahan en fantastisk sångare.
– För min del Phoenix, svarar Michael P efter att ha funderat ett ögonblick. Det vilar en ”fransk känsla” över deras musik, som känns både fräsch och inspirerande. Deras sound är relativt sparsmakat, men samtidigt smart och tilltalar en bred publik och mig. Jag beundrar det.
– Jag går igång på Muse, berättar Michael D. Matthew Bellamy sjunger med en stil som känns som att han återberättar en bok. Han är även tekniskt skicklig och kan lägga sig på många olika nivåer. Muse är dessutom ett suveränt liveband. De är fullständigt galna på scen och bjuder verkligen på sig själva.
Ni kommer från Frankrike. Varför har ni valt att sjunga på engelska istället för på franska?
– Vår elektroniska pop kommer mer till sin rätt på engelska, både textmässigt och med vår sång, menar Michael P. Engelskan ger oss en större frihet för vår fantasi, kreativitet och stil rent allmänt.
Foto: Neon Lines, Copyright Neon Lines
Har ni några planer på att göra en turné i Sverige?
– Vi sprider PR och letar spelningar för fullt, nu när Reality är släppt, och har faktiskt kontakt med en bokare i Sverige. Det är inte helt spikat än, men förhoppningsvis kommer vi till Göteborg i september eller oktober. Formen för de låtar som vi ska framföra på scen är anpassad för live och har därför arrangerats om något. Vi har jobbat hårt på vår liveshow och längtar efter att få stå på scen och möta publiken igen. Det är verkligen dags för det nu, avslutar Gary med ett varmt leende.
