Machinista – Zenoglossy

Årets återutgåva av Xenoglossy, Machinistas debutalbum från 2014, är ett dubbelalbum. Första disken innehåller originalplattan och den andra består av en massa remixer, gjorda av bland andra Judas, IIOIOIOII, Tolchock, Swedit, Vogon Poetry och Spacebuoy med fler. 

Xenoglossy är inte en riktigt lika stark platta som Machinistas Garmonbozia, som kom nyligen. Men även Xenoglossy är bra och värd att lyssna till. Hade jag betygsatt endast originalplattan hade den fått en 6:a, medan Garmonbozia fick en 7:a. Xenoglossy i sitt nuvarande skick, inkluderat remixplattan, hamnar dock på en 7:a, den också. Tillsammans innehåller nämligen dessa två diskar en hel del lyssningsvärd synthpop, trots att det blir bra jävla tjatigt att höra fem remixer av ”Molecules and carbon” i rad. De flesta spår som remixats här görs dock ”bara” i två versioner var. Jag syftar på ”Take comfort in being sad”, ”Salvation” och ”Pushing the angels astray”. Som avslutning får vi en remix vardera av ”Crash” och ”The blues and the reds”, vilket känns mer lagom. Nåväl, man behöver ju inte lyssna igenom allting på en gång om man inte vill. Machinistas debutalbum mår dock bra av att få sig några genomkörare. Vissa låtar växer fram och känns starkare när man hört dem några gånger, och plattans avslutningslåt, en cover på David Bowies ”Heroes”, har man lyckats alldeles utmärkt med. Den stora frågan nu är dock om John Lindqwister och Richard Flow kan bräcka sina bägge första skivor med en tredje, när det blir så dags att släppa en sådan? Det ska bli mycket spännande att se. Själv tror jag inte alls att det är omöjligt, då utvecklingen från Xenoglossy till Garmonbozia är så tydlig, men vi får väl se…