Twice A Man – Presence

Twice A Man är återigen tillbaka som en trio. Under förra året lirade Jocke Söderqvist live med Dan Söderqvist och Karl Gasleben, då man firade skivan From A Northern Shores 30-årsdag. Därefter blev Jocke kvar i bandet och därmed medverkar han även på Presence, gruppens nya album. 

Då Icicles (2010) behandlade den inre, känslomässiga världen, behandlar Presence den yttre, den stora, vida, våldtagna värld vi alla lever i och försöker överleva i, bäst vi kan. Presence reflekterar över de vansinnliga konflikterna, framtiden som ska tillhöra kommande generationer om vi inte redan nu sätter stopp för den saken, snikna ekonomiska system, ideologisk och religiös fanatism, ilska och frustration. Redan som Cosmic Overdose i slutet av 70-talet var Dan Söderqvist och Karl Gasleben mästerliga på att skapa instängda, lätt paranoida och störda stämningar som förmedlade känslor av isolation, ångest och tankar på att någonting hemskt och överväldigande väntade i slutet av den labyrint som livet är. Och som lyssnare närmade man sig detta oundvikliga slut. På Presence med Twice A Man känner jag igen mycket av detta. Det är som att ämnena för låtarna återkallat skuggorna av det sena 70- och tidiga 80-talets mörka atmosfär, men också att bandets sound från den tiden i viss mån är tillbaka, liksom någonting i strukturerna som jag har svårt att sätta fingret på. Presence känns nästan som en mix av Cosmic Overdose och Twice A Man, vilket inte enbart beror på att man dammat av den gamla analoga utrustningen – vilket jag välkomnar – utan även den pumpande, rytmiska och intensiva rockkänslan som driver låtarna, gör sitt till. Jag finner albumet ytterst fascinerande och det tilltalar till och med mer än vad Icicles gjorde. Synd bara att inget texthäfte finns att tillgå. För övrigt är detta en kick såväl för gamla inbitna fans som för de där nya generationerna som nämnts ovan.