Tokyo Rosenthal – Afterlife

Tokyo Rosenthal har varit i branschen länge, men fick sitt genombrott 2007 med plattan One Score And Ten. Afterlife är dock sprillans ny och artistens sjätte fullängdare. En mångsidig och trevlig platta som visar ett fint spektra av det vi kallar americana.

Från inledande ”The bunk house” till avslutande ”All in time” har Tokyo Rosenthal hittat melodier till sina låtar som tilltalar mig. Dessutom framförs dessa på en ansenlig mängd instrument, vilket skapar ett tilltalande och händelserikt sound. Här finns låtar med tydliga folkmelodier, cajunsvängiga ”The cold war” som fick mig att vakna upp från första början, ”Back stage hotel” som förenar honky tonk á la Austin med lite texmex, den mer episka ”The pearl” som växer fram ur den stillsamma, dimmiga myllan och blir både stor och vacker. Här finns mörkare tongångar som ”Bury my ashes” med visselinledning och ”Shreveport” som svartnar än mer, men också den stillsamt vackra ”What would have happened?” och svängiga ”Love hurtin´ real bad” som med sin texmexkänsla, dragspel och medryckande melodi på dobro torde fylla dansgolven såväl i USA som i Sverige. För den som vill ha mer än ”bara” musiken att lyssna på, följer även en video på låten ”The cold war” med plattan, och den var ett vettigt val att filma tycker jag, som gillar den låten starkt. Är Afterlife en nödvändig skiva i din americana-hylla? Jo, det tycker jag. Och om inte helt livsnödvändig så i alla fall en förbaskat gedigen tillgång. Denna skiva borde också tilltala dig som gillar traditionell country, trots att mycket här inte hamnar i det facket, men vem vet, detta kanske kan bli din bro över?