Nick Cave & Warren Ellis – Loin Des Hommes

Vitsen med filmmusik är att den ska förstärka bildrutorna, inte stå på egna ben och lyssnas till. Men i vissa fall fungerar bägge delar. Som när Nick Cave och Warren Ellis komponerat soundtracket till regissören David Olehoffens film Loins Des Hommes (Far from men, vilket också första låten här heter) som handlar om delade lojaliteter och kolonialistiskt våld i Algeriets självständighetskrig.

Eftersom jag inte sett Olehoffens film än, kan jag bara beskriva filmmusiken på den här skivan utifrån ett bildlöst perspektiv. I mångt och mycket påminner den om Brian Enos långsamma, vackra ljudlandskap som sakta och nästan omärkligt förändras. Men då Eno oftast skapar ljudskrapor över längre tid, som man hinner både omslutas av och drunkna i, så består Loin Des Hommes av 14 spår i klassiska poplåtars längd ungefär. Man hinner inte riktigt förundras och helt förlora sig själv i dessa, som i Enos verk, men istället har Caves och Ellis soundtrack till den här filmen sammanfört de 14 kompositionerna till en helhet som invaggar lyssnaren i en skön och föränderlig atmosfär. När jag lyssnar tänker jag snarare på stillsamma moln på en blå himmel, än de våldsamma handlingar som jag förmodar att filmen innehåller. Dock finns här, bland de vemodiga tonbyggena, ibland en svärtad, lätt ångestframkallande oro och en känsla av annalkande fara, vilket får mina molnfantasier att mörkna emellanåt, som av en kommande storm i fjärran.