Rome – A Passage To Rhodesia

Frågar ni mig så har Rome gjort en mästerlig skiva. A Passage To Rhodesia har gått varm här i flera dygn, och jag kan inte tröttna på albumet. Nos Chants Perdus var mycket bra, Confessions D´un Voleur D´ames ännu bättre, men Jerome Reuters nya alster bör vara karriärens höjdpunkt fram till denna dag. Kanske för evigt?

 A Passage To Rhodesia är Romes tionde album och temat är, som ni förstår av titeln, afrikanska Rhodesia, dess blodiga och rasistiska historia, inte minst från 1965 då Ian Smith utropade landet till självständigt från Storbritannien. Låtarna utspelar sig i tider då svarta gerillarörelser förde väpnad kamp, Robert Mugabe ledde kommunistiska rörelsen ZANU, inbördeskriget förvandlade republiken Rhodesia till republiken Zimbabwe 1980 efter att Storbritannien tagit tillbaka det koloniala styret, och så vidare, … Som ni förstår är inte det här vilken platta i mängden som helst. Jerome Reuters samling sånger tar sig an smärtan, tragedierna, vansinnet och sorgen före och efter att de vita imperialisterna (landet döptes efter Cecil Rhodes) hade totalitär makt i södra Afrika, men han gör det med kärlek och respekt för landet och dess invånare. Behöver man vara intresserad av ämnet för att uppskatta sångerna? Nej, absolut inte. Men vill man suga själen ur skivan bör man även uppmärksamma texterna. Annars går det alldeles utmärkt att bara njuta av detta storverk inom dark folk, ambient och mjuk, mörk industri, genom att lyssna på ”One fire”, ”A farewell to Europe” och ”In a wilderness of spite”, samt skivans alla övriga höjdpunkter.