Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
Det är i landets historielösa radhusområden som drömmarna frodas. Det menar Jan Gradvall i sin nya bok “Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar”.
För tjugo år sedan samlade journalisten Jan Gradvall några av sina bästa texter i boken “Artiklar, intervjuer, essäer 1981-1994”. Nu är det dags igen. I nya, och 630 sidor tjocka, boken “Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar” kan man läsa några av de texter han tidigare fått publicerade i tidningar som Café, Rodeo, Dagens Nyheter, DI Weekend, Elle och Expressen under de senaste 20 åren.
Titeln är tagen från en textrad av Lasse Winnerbäck, som precis som Jan Gradvall också växte upp i ett av Linköpings välordnade medelklassområden. Och just det där med uppväxtmiljö är något han funderat mycket kring.
– Jag tror att alla formas av sin uppväxt och att man för alltid är präglad av den uppväxten. Det beslut som man tar präglad av sin omgivning fortsätter att påverka en, säger Jan och fortsätter:
– Nyponbuskar kom till när jag misslyckades att skriva Kentboken. Jag insåg att det jag ville göra med Kentboken, att skriva om uppväxt och identitet, hade jag redan gjort i en massa artiklar. Det är också 20 år sedan jag senast gav ut en bok med journalistik. På sätt och vis är det ett bokslut, men samtidigt en påminnelse till mig själv att det är precis det här, tidningsartiklar och inte böcker, som jag är bra på och vill fortsätta med livet ut.
Hur ser dina arbetsdagar ut?
– Jag är ju helt och hållet frilans. Jag skriver på tidiga morgnar, ett par dagar i veckan går jag upp vid 04.30, och förmiddagar. På eftermiddagar och kvällar är jag för trött i huvudet för att skriva, men kan göra research, läsa, lyssna och så vidare. Mitt jobb har blivit mitt intresse, på så sätt finns det ingen tydlig gräns. När jag är ledig tittar jag på serier, filmer, läser böcker; allt det har jag nytta av när jag skriver. När jag skriver långa reportage kanske jag snittar på 10 000 användbara tecken per dag, men vissa dagar skriver jag ingenting utan gör bara research.
Hur har ditt skrivande utvecklats genom åren?
– På ett sätt har det inte utvecklats alls. Jag har samma ton som i Jörvars Gosskör. Jag är rädd om min entusiasm och nyfikenhet. Men skillnaden är att jag blivit säkrare på hantverket. Jag höjer min lägstanivå hela tiden.
